Den här sidan har korrekturlästs
Hå dä war jen förtret, jag sad’ å kramasera,
Jag ingen smulå har, hur ska jag mä täbära,
Men tänck, Herr Gollsten dock, som alti glader ä,
Sa: giädde då tä fräs, hä fås full rå för hä.
Jag ingen smulå har, hur ska jag mä täbära,
Men tänck, Herr Gollsten dock, som alti glader ä,
Sa: giädde då tä fräs, hä fås full rå för hä.
Å mer, Han lät ei tåf för’n Han mäg wisa hade,
Hwär Gässbö skulle stå; då Han så täl mäg sade:
Kom du ändå, lät sij du bär däg skaplu tä,
Hä ska så mycki bli, at du får någå mä.
Hwär Gässbö skulle stå; då Han så täl mäg sade:
Kom du ändå, lät sij du bär däg skaplu tä,
Hä ska så mycki bli, at du får någå mä.
Å som jag wet du kan för skåla zirlut prata,
Ska du få bärga däg å öfwermåttå mata,
Sätt mun på skaffte sen; du ei munhäftå fått
Sa Han: stor tack för hä; der på wi skildes åt.
Ska du få bärga däg å öfwermåttå mata,
Sätt mun på skaffte sen; du ei munhäftå fått
Sa Han: stor tack för hä; der på wi skildes åt.
Altså på tåcka skiäl, ä jag nu å hit kummin,
At språka nöra ohl å glama wö Brukummin,
Som nu så artut sir sin wackra Heders-Dag,
Å Bruda, som jämwäl fått jen tåf samma slag.
At språka nöra ohl å glama wö Brukummin,
Som nu så artut sir sin wackra Heders-Dag,
Å Bruda, som jämwäl fått jen tåf samma slag.
Brukumman wiät jag för plä ingin mashun wara,
At när hä bögar på, ei sista fyrkin spara;
Derföre ha’ an å fått jen så’n Beställning käck,
Som föder Honom fint, å hä föruta Bräck.
At när hä bögar på, ei sista fyrkin spara;
Derföre ha’ an å fått jen så’n Beställning käck,
Som föder Honom fint, å hä föruta Bräck.
Der täl jen Bru, tro fritt, som ä int så bärfota,
Så katog ä ho mä, Ho kan Brukumman bota,
När som Han qwacklog blir, giern så jen slick om mun,
Mä någå anna mer, som hielper i sam’ stun.
Så katog ä ho mä, Ho kan Brukumman bota,
När som Han qwacklog blir, giern så jen slick om mun,
Mä någå anna mer, som hielper i sam’ stun.
Må wätta huru gran å utståfferli fijner,
Hon wärom Bru tåf dygd å ädla stenar skiner,
Brukumme wälist Jehr, som får så täckan Mö:
GU lät Jehr längi hop få tugga Häddert Brö.
Hon wärom Bru tåf dygd å ädla stenar skiner,
Brukumme wälist Jehr, som får så täckan Mö:
GU lät Jehr längi hop få tugga Häddert Brö.
Brupigår, mäg för låf! häll hur’ jag får Jehr nämna
Min’ wackra Blömster-Höns, må Nij ei giärna lämna,
Jehrt jakohl huru smuckt å hwa för köstli sak,
Hä’ wore blifwa gift å gie för liufli smak.
Min’ wackra Blömster-Höns, må Nij ei giärna lämna,
Jehrt jakohl huru smuckt å hwa för köstli sak,
Hä’ wore blifwa gift å gie för liufli smak.
Jen ä ei mer än jen, kan heller ei mer blifwa,
Jen Fögel på jen ort, kan der ei längi trifwas,
Men ä di Hona, Han, tu Styckin, tro män ohl,
Di köttra wackert hop uppå GUS gröna Johl.
Jen Fögel på jen ort, kan der ei längi trifwas,
Men ä di Hona, Han, tu Styckin, tro män ohl,
Di köttra wackert hop uppå GUS gröna Johl.
J lufta äfwen wäl di nögt täsammans flaxar,
Som uti watne Fisk å många skiöna Laxar,
Di plaska alt för rart å älskas på sitt sätt;
Jen Björn å Läijå blir ei uta Maka mätt.
Som uti watne Fisk å många skiöna Laxar,
Di plaska alt för rart å älskas på sitt sätt;
Jen Björn å Läijå blir ei uta Maka mätt.
Wij sijr jen Änckiå, sen des Maka döden röfwa,
Hon kan ju sällan le, men lefwer städs bedröfwa;
Deråf wi wisli tror hä äckta flincka Stand,
Hä aldrabästa ä som gies i någå land.
Hon kan ju sällan le, men lefwer städs bedröfwa;
Deråf wi wisli tror hä äckta flincka Stand,
Hä aldrabästa ä som gies i någå land.
Sij så Berafluge Brukumme ha Nij wunnit,
Hä som Nij långsen tänckt, hä hafwer Nij nu funnit,
För all Jehr mödå, flijt, Nij kummi nu tä ro,
GU lät Jehrt Bo tälta, städs wäxa, grönska gro.
Hä som Nij långsen tänckt, hä hafwer Nij nu funnit,
För all Jehr mödå, flijt, Nij kummi nu tä ro,
GU lät Jehrt Bo tälta, städs wäxa, grönska gro.
Åt åre komme fram jen kärger Gollsten liten,
Hä jag wäl hoppas om J Jehr derom befliten,
Ty Bruda Unger ä, Hon får full wän sä wö,
Jag önsk’ Jehr Öhl å Brö, å Bränwijn täll Jehr dö.
Hä jag wäl hoppas om J Jehr derom befliten,
Ty Bruda Unger ä, Hon får full wän sä wö,
Jag önsk’ Jehr Öhl å Brö, å Bränwijn täll Jehr dö.
Jag må wäl sluta nu, men körs så många Rätter
På Fata öfwer alt; int under jag ä mätter
Tåf bara ångin, ty wil jag jett Swöjern bes,
Som räfflar Bukin kring å ställern så tä fres.
På Fata öfwer alt; int under jag ä mätter
Tåf bara ångin, ty wil jag jett Swöjern bes,
Som räfflar Bukin kring å ställern så tä fres.
Å hä wa kustlig hä, sträst kom di å mä kosa,
Ja sij! stor ära tack! hä wa å wält at rosa,
Färnwäl, Guss Lann för mäg! den bättre glama kan,
Han stige ända fram å giör för namne gagn.
Ja sij! stor ära tack! hä wa å wält at rosa,
Färnwäl, Guss Lann för mäg! den bättre glama kan,
Han stige ända fram å giör för namne gagn.
