jag ansett riktigt att i detta fall avstå från ett kongruent återgivande av originalen — för undvikande av missförstånd t. ex. vid lösryckta citat! Markering av innehållet i frakturtrycken åstadkommes ofta med olika slag av fetstil: som korrespondens därtill har jag använt spärrning (då kursiven behöves för andra ändamål, bl. a. i noterna). Också i övrigt har den starka stilblandningen i originalen, t. ex. i titlarna!, reducerats till det praktiskt nödvändiga och rimliga. Radfördelningen i titlarna har av praktiska skäl måst uppgivas och ersättas med vertikala streck utmärkande radslut; indragning av versrad i strofiska versarter (delvis även i ostrofiska alexandriner) har i regel icke bibehållits. Interpunktionstecknet / i de äldre frakturtrycken återges här med komma, som språkligt sett betyder alldeles detsamma; i modernt tryck är / uteslutande ett störande skråmässigt pedanteri, som endast är förvillande för en ordinär läsare — något filologiskt värde har det inte. Förkortningar, som i dessa originaltryck icke äro särskilt vanliga, ha upplösts och det utelämnade har satts mod kursiv. Bindetecknet ⸗ återges med devis (-). I de äldre trycken med antikva brukas tecknen æ och œ för ä och ö; jag har behållit originalens tecken men finner det numera principielt anfäktbart; i varje fall hade ingenting förlorats, om de utbytts mot vanliga ä och ö.
Påtagliga tryckfel i originalen ha rättats, varom upplysningar ges i de Textkritiska anmärkningarna s. 533 ff.
Vid korrekturläsningen ha texterna genomgående på nytt, delvis flera gånger, kollationerats med originaltrycken, resp. originalhandskrifterna i biblioteken, med undantag dock för n:r 22, 23, 90 och 108, vid vilka sådan kollationering syntes mig obehövlig, och för 133 och 138, vilkas original icke varit mig tillgängliga. I allmänhet har jag ifråga om de personverser, som finnas i både UB och KB, följt exemplaren i UB, men de ha jämförts med KB:s exemplar och i sådana fall då jag lagt märke till olikheter, ha båda kollationerats (jfr t. ex. anm:r vid 39, 66, 86 m. fl.). — Av de hittills kända tryckta personverserna på dialekt (bröllopsdikter + 1 gravdikt) finnas 72 i båda de stora biblioteken, 37 endast i ettdera, därav 29 i KB och 8 i UB (eller resp. 39, 29 och 10, om de två endast i UB bevarade plagiaten, som nämnas s. 14*, medräknas); 2 bröllopsdikter på dialekt äro kända endast genom exemplar i Zetterströmska samlingen i Östersund.
— Ett tilltänkt supplementband eller andra band torde lämpligen böra innehålla: språklig och saklig kommentar med översättningar av svårare dikter; diskussion av lokaliseringsfrågor och författarbestämningar; sammanfattande språkliga översikter; nytillkomna eller här förbigångna dikter; slutligen — och kanske viktigast — en icke alltför summariskt hållen ordbok.
Det är mig slutligen en angenäm plikt att till
bibliotekstjänstemännen i Upsala och Stockholm uttala mitt tack för beredvilligt
tillmötesgående och sakkunnigt bistånd under gången av mitt arbete.
Fil. lic. Herbert Gustavson i Upsala är jag tack skyldig bl. a. för
skickligt biträde vid korrekturläsningen av de fyra sid. 517 ff. tryckta
Gotlandsdikterna.
- Upsala i maj 1937.
