62, 63, 65, 75, 78, 82, 85, 96, 108, 109, 116, 117, 136, 140, 144[1], 145[1], 146[1], 147[1]. I förteckningen ingå bl. a. de äldsta kända dialekttexterna från Norrbotten (Luleåmäl från 1736, n:r 65) och från Hälsingland (Delsbomål från 1722: 39), de språkhistoriskt märkliga n:r 73 från Roslagen och 136 från Öland, dessutom äldre och yngre dikter från Övre Dalarne (3, 6, 9), Svärdsjö och St. Tuna (41, 49 och 63), Gästrikland (n:r 8), Marks härad i Västergötland (82), Södra Kalmar län (108 och 117), 5 från Gotland (85, 144—147[1]) samt flera från Uppland och Södermanland, däribland den äldsta kända från Södermanland (på Rekarnemål från 1708: n:r 24).
Samlingen gör anspråk på fulständighet med avseende på tryckta personverser i UB och KB, med viss reservation dock för begravningsdikter samt för KB folio f. o. m. 1730 och KB 4o f. o. m. 1712, jfr ovan s. 15*. Jag har uteslutit vad som nämnts s. 14*, dessutom några dikter som i huvudsak äro på riksspråk med endast smärre partier (svagt) dialektfärgade: Staffansson—HansDotter 1677 (UB, KB 4o) och Schüttehielm—Utterclo 1692 (UB, KB fol.); efter någon tvekan också Alströmer—Ollonberg 1760 av »Fabricks-Gesällerne» i Alingsås (UB fol.) på »blandad tyska» och delvis talspråksfärgad svenska, men utan större dialektalt intresse.[2] — Av landsortsbibliotekens förråd på tryckta personverser har jag genomgått endast den Zetterströmska samlingen av »Brudskrifter» i Östersund.
Av lyckönskningsdikterna i disputationer o. dyl. har jag medtagit de dialektdikter som förut voro kända, men har icke systematiskt gått igenom disputationslitteraturen; jag hav endast tagit stickprov här och där, dock utan att finna något nytt. I fråga om skillingtryck och »Visor tryckta i år» har jag något så när fullständigt inventerat endast materialet i UB: Zetterströms Poetiska Samlingar och UB:s egna visor i skillingtryck före 1800; men utbytet har ej varit stort.
En del bröllopsdikter äro bevarade endast i handskrift. Jag har principiellt begränsat samlingen till sådana, som finnas i handskrifter äldre än 1800, varvid jag dock gjort undantag för några Gotlandsdikter, som avskrivits eller upptecknats av P. A. Säve i Gotländska Samlingar. (Stenklyft—Schmidt 1727, ms. i Östersund, har av särskilda skäl uteslutits men kommer ev., liksom Fonck—Carel 1733 (jfr s. 14*), att medtagas i ett supplement). — Jag har emellertid icke gjort några mera omfattande efterforskningar i UB:s och KB:s handskriftsamlingar och icke heller i tidningar och tidskrifter.[3] Förmodligen står en efterskörd att vinna i dessa samlingar, liksom säkerligen också genom ytterligare undersökningar av tryck och handskrifter i de mindre biblioteken.
Vid avtrycken av originaltexterna i modernt tryck har jag dels eftersträvat filologisk korrekthet, dels sökt åstadkomma en text, som kan läsas, utan svårighet och utan onödiga missförstånd av olika slag, också av andra läsare än filologer av facket, och som vid behov också kan citeras med användande av det ordinära stilförrådet i ett nutida tryckeri. Eller m. a. o. avtrycken åsyfta bokstavsrätt återgivande av originalen, i den mån ett sådant kan förlikas med tryckeritekniska och nödvändiga praktiska hänsyn. (Full likhet med originalen kan endast uppnås genom avtryck i faksimile, men det är icke säkert att ett sådant avtryck är för vetenskapliga och andra ändamål lika mångsidigt användbart som det här valda förfarandet; det ideala är givetvis både faksimile och omtryck). — Långt s och litet s och ligatur av dessa båda i originalens fraktur återges med s och ss. Utländska ord äro i de äldre frakturtrycken ej sällan satta med annan stilsort, oftast kursiv antikva; då emellertid kursiven i modernt tryck har en helt annan betydelse, nämligen markering av innehållet, och det heller inte är möjligt att i modernt tryck på något annat sätt (genom t. ex. spärrning, fetstil l. dyl.) åstadkomma detsamma som avses med den latinska kursiven i frakturtrycken, har
- ↑ 1,0 1,1 1,2 1,3 1,4 Dessa fyra dikter beröras i förbigående i Fataburen 1906—1908 av N. Lithberg, som anför en del citat (efter Säve), men utan att ange dikternas titlar och årtal eller brudparens namn.
- ↑ Bland riksspråksdikterna har jag sett många, som äro av intresse i talspråkligt hänseende, dels sådana som mer eller mindre väl återge talspråk med eller utan nystavning, dels några där det talspråkliga huvudsakligen består i nystavningen. De »nystavade» dikterna äro vanliga på 1690-talet. Jfr titlarna (på riksspråk) till n:r 15 och 19.
- ↑ C. G. Zetterqvists avskriftsamling från 1860-talet (UB: W 68, 69; jfr not 2 ovan s. 10*) kom jag att uppmärksamma först sedan texten och anmärkningarna redan voro tryckta. Den innehåller 52 här utgivna bröllops- och lyckönskningsdikter (däribland 6 av dem som saknas hos Lundell och Noreen) samt dessutom 5 förut alldeles okända: Almberg (l. Ahlmberg)— Graf, St. Tuna 1766, Uhr—Mackei 1742 (i två avskrifter), Apelberg— Ek 1738, Lenning—Fræmling 1751 och Granberg—Lindal 1748 (Norrköping). Tyvärr saknas i ms. uppgifter om proveniens för dessa dikter; det framgår icke ens, om originalen varit tryck eller handskrifter. De finnas icke bland tryckta personverser i UB och KB. (Uhr—Mackei har säkerligen varit tryckt; den är av intresse såsom sannolikt författad av samme man som skrivit vår 76 Wahlgren—Uhr 1743. Originalen till Almberg 1766 och Lenning 1751 ha troligen varit handskrivna. Apelberg 1738 är till större delen plagiat av 12 Billingsley 1691.) — Utgivaren vore tacksam för upplysningar om ev. originaltryck eller handskrifter till dessa 5 dikter.
