Sida:Bröllopsdikter på dialekt från 1600- och 1700-talen.pdf/176

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs


86.

Brur-Skröft | Öfwe Texta, | Jamt å ojamt wåhl jamt; | Når | Jamtn å Brågåmen, | Här Hanlingsman i Sånsvål, | Ährebårne å Högwålacktug | ANDERS | FORSSTEDT | Skul sta å spiäärr i hop mä Brurä, | Dygdrikä Matrona | CATHARINA DRAKE, | Å nåådd si fulbohlä i Herlä Fålckjs | nerhwårå d. 31. i Låfmånä, 1748. | J enfälluhet såmmåfätä tahn | WÆhlmeiNt Jamt. || Tröckt i Offsala såmå År. |

Jnt må nån täänckj epå dä går,
De alt ojamt kan jamnes,
Fast dä ti Skröftä tyhlä står
Å på sett ställe hanles,
Däm e nå åss för höglähl ohl,
Å tählös bäst pån Prätikstohl.

Den såm ti höger ting wil rääj[1],
Än häns förstån kan tåhli,
Weit hysky[2] in hell ut se grääj,
Hän får e lööy te måhli[3];
Så wil mä fåhli johln jamt
Å rääckj[4] åt di, såm e bekant.

Mä sir otahlä mykjy bärj
Å stråmtahls store hågän:
Ja störe steein än bjen å wärj.
Pö komu åss för ågän:
Jnt kan nån si de dä går an,
Te sääj alt töke jamnes kan.

Jamtlän dä ha sett namn ta jamt
Om ingen wil prostera,
Fins likwähl backän på hwår kant,
Såm mången man fixera:
Når hän ske opp så spjäär dåm mot,
Ne, wåhl häns nåså tredi fot.

Åm heile Länne står en ring
Mä fjell å ojamn håusän,
J Rafwen, Gesånn alt i kring,
O skjehlä mykjy knåusän,
Såm Rafwen bon mä al si bön
Omöjlä kunne stöjp i siön.

J äählsn e[5] ån [6] litn klåmp,
Såm såmlä pö kåll kleiwä:
Ehälf mihl opp seägs dä pån slåmp,
Hän jamnes int mä sleiwä:
Åm en skul skåtå nätt å dag,
Hål je hän flättjä skädä tag.

Änn lite stykji länger bohlt,
Så styp mä ti Årskutä,
E gråmte dyr [7] bå högst å stohlt,
Män håken tröst graf’ utä?
Hän skul ti beinom ha bra mjärj,
Å tohles seej, hän gjohlt e bjärj.

Långt sö i Lännän sitt åhn hunn,
Såm Storsiön stendåt skådå,
Åm hän ha mackt å måhl i munn
Så wåhlt e fahlä knådå:
Då skul dåm ihn bå slöm å ärj,
J Swänsken häit hän Hofwerbärj.

  1. Fälas.
  2. Hwarcken.
  3. Smelta i sig.
  4. Efter fråga.
  5. är.
  6. ock en.
  7. fulkomligt djur.