Sida:Bröllopsdikter på dialekt från 1600- och 1700-talen.pdf/177

Frå söön e stykji länger åust,
Där såm Räfsånne kålles,
Ern gålt ^[1], säm stiähl uh fåhlkjän låust,
Ja månge mär tjählhålles,
Besönlän då för Sånsvål bohn,
Såm fähles opp mä Marsnes dohn.

Hentaf så wåhl int blint å si,
Jnt jamnes alt ojamne,
Lät stå då knåusän såm står bi
ro Dåm kan å gjärä gagne.
Dä weit mä wyst mång qwärn ha stant;
Om alt ojamne wåhlte jamt.

Män åm förtentjels ^[2] jett je be,
Dä dryes nog mä Texta:
r5 Alt såmå ske likwähl så skie,
At äätt å) ske komu Rexta:
Mä slääpp dä därme äne Pjåhl /),
Å gär tell di, söm jamt ske wåhl.

Two skjehllä Kröter finnes
Såm jamnes kan ti wählä;
Qwinfåhlkje ä kärkrokjen e,
Såm pö åm jamnen tählä:
Såm åm hwår änner låp å kop ^[3]
Så lääng dä ber te buss i hop.

Å då sä wåhl alt jamt gera
De, såm ojamt ha wöri,
Når Maann si Qu'innäs böhla
Å gu för Mannä söri:
Jnböhles ojamt jamnes ut,
Alt såmå wåht då jamt capit.

Hwån Brågåm såm i dag står kär
Å Hu såm Brur ske wärä,
En töken jamne nånän gjär,
Som hwår mä ättä farä:
De för ha wö opi ojamt
Dä wåhl i dag alt jamt galant.

Ojamt å backåt ware'då
När Forsstedt wa änsåmen,
Fast Hän eti hwår bust å rå
Wa skräckjelä wählkåmen;
Så wyst Hän likwähl dä hwår qwell,
At gläja rackint länger tell.

Ojamt å knadråt wära tiukt,
När Brurä Hu wa Änkjä:
Hu ha för haft bå bratt å bjuckt ^[4],
Män gatt nå änsåm tänkjä
På fåhlkj å fih bå häst å hun,
Ensörin stupp dåm mat i mun.

Män alt ojamt wåhl jamt i dag,
När Jamtn å Brugåmen
Snör hop mä Brurä, seg te lag,
Såm taf ojamt e kåmen.
Brågåmen e Jamt född å stöft,
Män Brurä e i Ståkålm döft.

Ojamt wåhl jamt oänlä bra,
När Brågåmen å Brurä,
För, two einstöning ti e ra,
Kryp in i såmå burä:
J såmå kåfwå ^[5], såmå sång,
Får såfwå såmå wähl å lång.

1. h
2. i
3. m
4. n
5. o