vistas, taga sina måltider, och korrteligen deras dagliga uphållsplats, då de icke äro syselsatte i marken. Här äro bänkar upsatte och krokar fästade, hvarpå de hänga gröfre nät af bast, som tjena dem såsom hängmattor, hvaruti de sitta eller ligga efter behag. Sjelfva rummet nyttjas endast för natten, och at deruti bevara vapen, verktyg och annat smått.
Om morgonen och aftonen taga de sina måltider, hvarvid ris utgör hela anrättningen, tilredt med salt och palmolja, samt ibland fisk och krabbor eller ostron, som finnas i myckenhet. Deras dagliga boningsplats är äfven deras mötesplats om aftonen. Så snart det blifvit mörkt, kl. 7, och den ofantliga skaran af grodor börjat sin enstämmiga och i början för åhöraren obehagliga musique, hvilken vanan aldrig kan göra dräglig, men väl omärklig, så uptända de sina lampor, men mest vaxfacklor; ty ljus kunna de icke med något skäl kallas. Et stycke vax utkaflas, hvaruti lägges en hoprullad cattunslapp efter vaxets längd, hvarefter hela facklan rullas emellan händerna, då den är färdig at antändas och gifver mera sken än flera ljus. Det är vid denna tiden, som de vanligen samlas vid Hufvudmannens hus, der de, utan
