Sida:Carl Linnæi Skånska resa 1959.djvu/148

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

intresse. Invånarne tillstodo även här, att bien hämtade sin mesta honung av bovetet.

Jordmärg fanns jämväl kring Vittskövle allmänt i dälderna och var även blandad med själva flygsanden på de sidlänta ställen men icke på de höglänta.

Ogräsen, av vilka åkrarna här på orten plågades, voro icke någon åkersenap, utan i dess ställe tvenne andra gräs av samma släkte, som icke finnas upp i landet, dock föga bättre för åkren, nämligen Brassica perfoliata Fl. 546 och Raphanistrum Fl. 568.

Raphanistrum Fl. 568 var överallt scabrum pilis rigidis, men perianthii basis var glabra & hians, och de fyra längre stamina med pistillen voro längre än ungues corollæ.

Ranunculus repens Fl. 468 tillslöt sina blommor, medan det regnade, men Ranunculus polyanthemos Fl. 467 tillslöt dem icke utan allenast slokade eller lutade med blomstren, att regnet icke måtte fukta dess blomdoft.

Tallplantager sågos jämte vägen en kvart söder om Vittskövle, som här blivit på sandlanden anlagde av befallningsmannen Langgren. De hade ansenligen vuxit och voro nu ej mer än fjorton år gamla. Man såg årsskotten av tre kvarters längd, det man näppeligen finner upp i landet. Detta är ett övertygande prov, att tallen lätt växer i skånska sanden, där hon bleve sådd, varföre lantmannen borde här i provinsen mera vara omtänkt på så nödigt utsäde, att han ej må så mycket sucka både över skogsbrist och sandens flygande.

Skoglandet, som genomrestes mer än två kvart från Vittskövle, var mycket höglänt och fick strax en hel annor art. Här blevo åkrarna fulla med klappur, ängarne uppfyllde med stenar och buskar. Inga flintor sågos här mera. Vägen blev fast och moblandad. En myckenhet enebuskar begynte visa sig. Ask och hyll växte här mera. Av detta allt sluter man, huru höjden förändras till jordmånen och till växterna. Man har skäl att tro, att höjden endast är skiljaktig ifrån de sidlänta landen medelst längre tider, på vilka landet stått ovan vattnet.


142