Sida:Carl Linnæi Skånska resa 1959.djvu/149

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

Bokskogar, stora och vidlyftiga, genomrestes. Här sågo vi stormens verkan på desse trän, dem han icke kullkastat med uppdragne rötter såsom annor skog, utan avbröt själva stammen mitt uppå. På boken märkte vi 4 slags egna insekter, som icke finnas upp i landet, och näppeligen äro tillförene beskrevne.

Gurgulio Fagi. De meste bokbladerna voro ytterst liksom bortsvedde eller borttorkade av en liten matk (larva subcutanea), som dem uppätit inuti utan att skada undra eller övra ytan. Vi märkte, huru fröet till denna matken blivit insatt på sidan av bladets rachi, och att matken, som av fröet blivit utkläckt, först gjort en smal gång emellan costas laterales folii, till dess han kommit ut emot kanten, då han gått i fält och utvidgat sitt bord. Ännu vore desse kräk ej utflugna, utan fant man inom bladet puppas uti en folliculo sericeo globoso inneslutne. Vi bevarade desse pupper, som efter fem à sex dagar blevo förvandlade, då den var en Curculio niger, antennis pallidis. Denna Curculio var stor som en loppa och ävenså hoppade. Dess snabel var lång och böjd inåt bröstet.

Chermes Fagi till färgen grön, lopp på undre sidan av bladen och liknade nog Chermes Ulmi men hade ännu icke fått några vingar.

Larva geometrica s. bacilliformis Fagi med tio fötter var brunaktig och hade på vardera sidan en liten blek punkt.

Phalæna seticornis spirilingvis nasuta Fagi fanns i mindre kvantitet på boken. Denna var så vacker, att om hon varit stor som ändra färilar, hade hon i fägring övergått alla andra europeiska, men hon var icke större än en mygga. Os flavum. Antennæ setaceæ, nigræ, apice albo. Alæ superiores nigræ. Disco flavo, oblongo, exarato lineis argenteis. Unica transversali & duabus longitudinalibus, parallellis. Punctum argenteum ad extremitatem lineæ utrinque longitudinalis & punctum etiam argenteum unicum supra basin lineæ longitudinalis.

Slåbärsbuskar avhuggna och genomträdda med perpendikuläre störar voro på många ställen i Skåne de allmännaste gärdesgårdar, över vilka ingen kunde kliva; alltså den säkraste stängsel i landet.


143