Sida:Carl Linnæi Skånska resa 1959.djvu/171

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

föregav alltid en rolig orsak, att desse svaga murar voro bättre än de faste därmed, att när boskapen ville tvinga sig över, ramlade stenarne ner och slogo dem på benen och fötterna, så att alla kreatur äro rädde att komma nära till dem. dock står det fast, att fasta murar äro långt nyttigare.

Syra, Fl. 296, gjorde de vida trädesfälten på de största trakter helt bruna, som hade här intet annat varit sått än syra.

Tjörndala lund låg 2 kvart söder om Rörum, emillan landsvägen och havet och var en av de skönaste lundar jag sett i riket. Havet låg på den östra sidan, den steniga stranden var utsirad med den röda Centaurium minus, varpå stranden var omvallad med en vit, fin klar sand. Här ovanföre växte den blåbladiga Elymus Fl. 106 såsom säd i en åker. I denna Neptuni åker var Arenaria maritima Fl. 375 ogräs. När stranden således var slutad, kom ett horisontellt fält av 2 bösseskotts diamter, täckt med den skönaste blomster, orchides, Silene nutans 366, Veronica spicata 7, Trifolium lupulinum 617. Härpå uppsteg en hög backe utan sten, så brant avskuren, att man

165