Sida:Carl Linnæi Skånska resa 1959.djvu/193

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

Ovanpå dessa stenmurar voro kvistar lagde som sparryttare att avhålla kreaturen. Den nuvarande ägaren hade begynt att uppsätta fasta och 2 alnars höga murar efter svenska sättet, som kunna uthärda i långa tider, dem han årligen fortsatte med mycken drift. Han hade ock många här på orten nog paradoxa processer i ekonomien, såsom att jämka åkrarne, att dika dem, att instänga hagar, att proportionera betet mot åkren, att köra åkren flera gånger med mera.

Kornet, som i fjol såddes den 10 och 11 maji, skars moget den 26 och 27 augusti, mognade alltså på samma tid som i Uppland, fast det senare såddes, nämligen på 108 dagar.

Larsmässorågen begynte först i dag något litet att blomma.

Jordärtskockor (Helianthus tuberosa) hade varit planterade på en åker för några år sedan med potatoës (Solanum tuberosum). Samma åker hade sedermera ofta blivit körd och väl rensad ifrån potatoës, men jordärtskockorne kunde icke utrotas utan växte helt höga ibland säden, vilket giver nog tydeligen vid handen, att jordärtskockorne bättre tåla klimatet än potater. Jag skulle ock hålla före, att de voro både smakeligare och hälsosammare.

Potatoës hade ock vuxit tämmeligen väl här på orten, men jag vet icke, varföre tjänstefolket, icke allenast här på orten utan snart sagt över hela Skåne, så nödigt gå på att äta dem, som jag märkte över hela landet, där de likväl varken förstå diætetice eller botanice att pröva om deras kraft utan döma endast efter lukt och smak. Vi läto hela hopen svin köras in på gården, och för dem utkastades en ansenlig hop av potatoës-rötter, som i sand uti källaren hela vintern blivit väl förvarade, att göra försök om svinen skulle äta dem, vartill Pan Svecicus givit mig anledning, men de stygga svinen fingo icke av sig att äta en enda utan uppsnokade bröd och andra mutor, som kastades ibland rötterna, men kunde ändå icke förmås att tugga en enda rot.

Boskapssjukan sade baron Reuterholm sig tämmeligen dämpat med flott av fläsk, ättika och malört, då man blandat och givit det åt koerna, så snart de blivit sjuka.


187