Sida:Carl Linnæi Skånska resa 1959.djvu/194

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

Spanska gumsen, som klipptes vid Tunbyholm, gav nio marker ull, dock otvättad, ty ullen hade så mycken fetma, att pigans händer, som klippte honom, voro så feta, som hade de varit doppade i olja.

Hejdenblommor (Stoechas citrina Fl. 674) rökte folket sig med uti bröstvärk.

Resan ställdes ifrån Tunbyholm till Sankt Olof.

Kalk brändes av den mörka kalkstensarten, som beskrevs vid Tommarps stenbrott (p. 175), varpå här gavs gott förråd. Brända kalken bortfördes uti gravar, som på botten och sidor voro stenlagde, där kalken släcktes, och ju längre han där fick ligga innesluten, ju starkare blev han, och på slutet grå.

Torv skars i myrorna till bränsle, och fick ägaren av släboen 1½ daler silv:mynt för var spade (person), varmed torven skäres om dagen. Det tycktes vara en ståtelig uppfinning att kunna använda kärren till ved och därmed skona skogen; men en skog kan uppväxa flera gånger på ett seculum, då ett kärr icke fylles med torv i flera secula. Om någon som mist lukten skulle taga sig före att till sparande av skogen uppbränna sin dyngestack i stället för ved, kunde väl var en tro, att denne även mistat ett av de invärtes sinnen. Torven består av dy, dyen är en grov mylla, som bevaras i kärren av naturen så grov som hon är. All matjord är intet annat än den finaste mylla, som är den endaste födan för växterna. Grov jord eller dy upplöses till fin matjord igenom luft, sol, regn, torka, frost och aldra snarast av förruttnelse. Uppkastad torv, tätt hoppackad, förmultnar till fin jord, men ännu snarare om hon blandas med färsk gödsel. Den som äger eller vunnit en så fin mylla, antingen av boskap eller kärr, han äger en skatt för sin åker och äng och en rätt gödsel. Lycklige bönder, som förstå sin egen nytta. Naturen sköljer dageligen utav höjderna det som stannar i vattnet. Den tyngre och onyttiga jorden sjunker och fyller hålarne, men den onyttiga myllan bliver till dy. Så mycket som havet sjunker undan, så mycket mera blir landet högre, kallare och sterilare, då strander och dälder uppvallas till ett nytt land. Således bliva änteligen fjällar med

188