Sida:Carl Linnæi Skånska resa 1959.djvu/195

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

beständig vinter, där fordom varit den härligaste gräsväxt, och de härligaste åkrar varda änteligen på de djup, där man nu med noten samlar fiskar. Naturen fant mindre av nöden, att de snöbetäckte fjällar, skulle onödigt täckas med svartmylla, utan lagt den avsköljd i fjällens dälder, varifrån hon änteligen, dageligen och stundeligen nedföres med vattnet till de sidläntare länder och varmare klimater.

Bökarna voro till största delen överst avhuggne och toppade, ty när slättboen kommer att skaffa sig bränsle, kliver han upp i trädet och hugger ned skatan, som mindre besvärligt kan passas till lasset och behöver mindre våldsamt klyvande. Således sakna träden mindre, men boken skadas mer än andra topphuggna trän.

Avenbok var den allmännaste buske i den skogen, som omkring Tunbyholm åt S:t Olofs-sidan var ansenligen vidlöftig, så att jag aldrig sett på en gång mera avenbok än här. Dock bestodo de mesta av buskar, dem boskapen klippa om vintertiden.

Landet åt S:t Olof bestod av mycken klappur och kullersten. Ängarne voro gula av Pilosella uniflora Fl. 633, brandgula av Leontodon Taraxaconoides Fl. 628 och röda av Silenes viscaria Fl. 364.

Sankt Olof är en tämmelig stor och fast byggd kyrka, som ligger inåt landet. Kyrkogården är kringplanterad av asketrän. Katolikerne hava gjort S:t Olof till dennas kyrkans skyddsherre, den de ock låtit uthugga uti en bild av 5 kvarters höjd och 2 kvarters bredd, där S:t Olof sitter med sitt skägg, krönt med sin krona, omgjordad med fyra crania eller skallar, har i vänstra handen en kalk och i högra en liten yxa av silver, med en sfinx under fötterna, och en liten spelman med sin violin står vid hans högra axel. Yxan, som han har i handen, är av silver, ett par tvärfinger bred och 3 tvärfinger lång med ett kvarter långt träskaft. På sidan av yxen äro bokstäverna S.O. utstuckne. Bilden, som är ställd i norra sidan av koret, har tillförene varit målad, men är nu så avnött, att man knappat kan se, att kläderna varit förgyllta. Själva kyrkan var sällsamt indelt med tvenne rader bänkar uti ett långt kor men med

189