Sida:Carl Linnæi Skånska resa 1959.djvu/274

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

Flyghavre Fl. 97 växte på vissa åkrar, mestedels i kornet, men litet i rågen, och kunde icke övervinnas, fast åkren här kördes 3 gångor och vilade vart tredje år.

Landet emellan Skanörs udde och Ystad blev av samma situation och art som emellan Malmö och Trälleborg.

Alm Fl. 219 växte vid alla byar ganska stor och frodig, dock härav allenast några trän. Intet trädslag växer lättare här på slätten än detta. Våra allmänna kronträn äro: alm, lönn, lind och ask. Ibland alla desse är almen den förnämsta som icke allenast lätt formeras och klippes utan ock änteligen och ofta bliver till det aldra största träd, som av flere famnar icke kan omfattas. Dessutan är det ock det aldra nyttigaste trädet, vilket längst står emot röta, varföre intet annat trä längre uthärdar tilll kölar på skepp; att förtiga det vår svenske alm giver de skönaste bräder, som i fägring gå upp emot valnötträdet. Till manglar är intet trä tjänligare, emedan det är både hårt och slätt. Till kvarnhjul, axlar, pressar utväljes detta framför allt annat såsom segt och hårt. Det giver en grön krona, skön skugga och skadar icke gräsväxten, så att jag kan räkna almen ibland våra vackraste och nyttigaste trän. Efter almen är det nyttigaste för hushållare och växer lättast på slätten, så får jag råda slättboerne att plantera detta mera ömnigt vid alla sina gårdar och byar till sin egen båtnad.

Älvdansar ganska månge sågos vid Västra Varligen men voro icke magre och uttorkade inuti såsom på Öland och bestodo av åtskilliga örter, dock förnämligast av täkttåtel Fl. 63, som här kallades hargräs.

Filipendula vulgaris Fl. 404 kallades av bönderna lillekonvalle för luktens skul på blommorne, emedan Lilium convallium icke växte här på trakten, men några mil härifrån, då Lilium convallium åter begynte växa, fick han behålla sitt namn.

Pingborrar kallades Scarabæi solstitiales Fl. 346, som kommo flygandes i stor myckenhet omkring huvud och ögon på oss, just som solen gick neder.

Ättekullar sågs många, av 5 à 6 famnars höjd, lika Gylle högar (p. 244). Av desse lågo tvenne stycken vid Villinge by

268