Aprikoser stodo jämte norra planket.
Melonernas mognad dömdes av det de sprucko ifrån blomskaftet och av deras angenäma lukt; men härtill kan ock läggas det förnämsta kännetecknet, att med tummen trycka vid umbilicum fructus, där blomman suttit fast, ty han sviktar och mjuknar med melons mognad.
Å eller en bäck flöt förbi Sövdeborg.
Karp (Fn. 317) fångades den största i Sövdesjö.
Spanska flugor hade här även naggat askelöven.
Klockegrodor voro vid Sövdeborg i myckenhet.
Gärdesgårdarne voro av inflätade enespön inom varandra såsom flätade korgar.
Spartium procumbens Fl. 589, en av de raraste svenska växter, som professor Leche uppletat här och vid Ivetofta. Buskarna stodo på Sövdeborgs äger väster ut ifrån gården när vid sjön omkring en liten backe och där i tämmelig myckenhet. Buskerna voro allenast en aln långa och hade mjuka kvistar, men de gamla kvistarna voro alla torkade, till ett klart tecken att denna växt som knappast uthärdar vintrarna i Skåne. Rama juncei, angulati, pentagoni, sulcati. Folia inferiora petiolata, ternata. Superiora simplicia sublanceolata. Legumina margine pilosa. Blommorna voro redan förbi. Busken växte besynnerligen bredevid diken på den torraste sandjord nere vid Sövdesjön. Han åts ej av kor.
Örtenamn voro här:
- Serpillum Fl. 477 svarthö.
- Euphorbia Fl. 436 silverdyna.
- Galeopsis Fl. 491 hampeört.
- Galium luteum Fl. 116 sliefred, i.e. concubina.
Rubus niger var av två slag: Maritimus 409 och Cæsius 410. Bägge desse äro varandra så lika, att de ofta svårligen skiljas åt. Den förra kallas här björnbär, växer mer än till en mans höjd vid gärdesgårdarna. Den senare däremot är helt låg, växer på åkrarna och kallas kärringetarmar. Bären på den senare hava en blå dagg över sig, men icke så på den stora. Stjälkarna uti den förra äro något kantiga, men i den senare all-
