Sida:Carl Linnæi Skånska resa 1959.djvu/310

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

deles runda. Bladen äro i den förra merendels ovanpå glänsande men på den andra gröna, dock icke skinande.

Hästarna stodo artigt i solhettan, två och två, och lade huvuden på varandras länder, viskade stadigt med svansen och således avhöllo brömsar och flugor ifrån varandras huvud, som i dag mycket oroade, ty hettan var starkare än någon dag varit uti denna sommar i Skåne.

Stora kreatur äro här på Skåneslätt överallt. Hästarna äro här nere allmänt större, så att vi upp i Sverige få våra mesta ryttarehästar och vagnshästar härifrån. Boskapen voro här nere mycket store, förrän boskapssjukan utsopade fähusen. Gässen här nere äro större, besynnerligen emot havssidan. Fåren äro ock större på slätten än i skogslandet. Men oxarna äro rankiga och hästarna maktlösa. Föras oxarne till Småland och hästarna härifån upp till Sverige, bliva de där köttfulla, täta och muntrare. Alla kreatur, besynnerligen hästar, bliva på sidlänta slätter större, som Willughby observerat (De Schotiæ & Walliæ Equis, Bobus ac Ovibus testatur montanas minores esse præ iis, quæ in planis pascuntur & vallibus. Willughby Ichth. 20), men på Ölands hårda alvar bliva hästar de minste (Oelandi equi ex Gothici maris insula totius orbis minimi, sed perdociles. Jonst. Quadrup. 20). Alltså kommer ofelbart staturen icke allenast av tillräckelig bete utan ock av lösare örter, som bliva boskapens föda. Där som en djup och lös jordmån är, bliva merendels alla kreatur större än på en hård och bergaktig.

Klädedräkten för bönderna här är den götiska. Kvinnfolken bruka sin kjortel med stackigt liv prydd med maljor utan armar, smala förkläden, breda halslinjer och stickade

304