Sida:Carl Linnæi Skånska resa 1959.djvu/65

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs


Majus 10

Ladugården vid Bergkvara var på alla sidor nyligen hel och hållen uppbyggd, och det så sinnrikt och reguljärt, att han kunde tjäna till ett mönster för andra, som vilja bygga. Den fyrkantiga ladugården var överallt stensatt på själva alven, sedan matjorden blivit bortförd, och mitt i dess centro var en åttakantig dyngestack med träpelare, i vilka teljor inhäftades såsom skift, allt efter förnödenheten, att gödslen icke skulle spillas. Båsen i fähuset voro så inrättade, att kreaturen ej skulle spilla minsta foder, med en gång på bägge sidor om båsraden. Höet och halmen kunde kastas tillsammans ifrån var sin lada i ett rum närmast intill fähuset att där blandas utan spillning; med mycket mera, som här bleve för vidlöftigt att beskriva, ty allt var här i noga skick. Alla husen i ladugården voro innebyggde under ett tak, varvid den förnuftige ägaren föreställde den svårighet, som inre vinkeln av ett halmtak med sig förer, där med att han gärna tar läck.

Askträn Fl. 830, rätt stora och ansenliga, vordo nedhuggna vid Bergkvara, då gården uppbyggdes. Jag examinerade dem, som voro 2½ aln breda och fant dem bestå allenast av 150 savringar eller år. Härav lärde jag, huru asken växer dubbelt fortare än eken och nästan fortare än något annat träd, som savringarne äro längre ifrån varandra i asken än i något annat

59