Sida:Carl Linnæi Skånska resa 1959.djvu/66

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

oss bekant träd; ty ju bredare spatium är emillan savringarna, ju mera har ett träd ock fortare vuxet, varefter uträkning kan göras med alla trän.

Orrar Fn. 168 skjutas i Sverige på ett hos oss allmänt sätt medelst träckande således: Skytten kläder sig i gröna kläder med en grön mössa, att fågeln ej skall märka honom. Träckhästen bör vara något stor och van vid denna inrättning. Han går bar med betsel utan munlag, att han kan beta, och med ena foten inom tygeln, som ligger över manken och styres av skytten, vilken går lutande med bössan vid bortsidan ifrån fågeln. Hästen är ock van vid skott, att han därav icke rörer sig, fast bössan lossades vid huvudet. Således avancerar hästen allt närmare och närmare åt fågeln, när han efter lekningen ännu kuttrar, intill dess han av skytten varder fälld.

Laxöringar Fn. 309 fångades i Bergkvara strömmar tämmelig allmänt.

Ål Fn. 290 fångas här och allmänt i Sverige med lanor. I strömmar, helst emellan sjöar, är en damm anlagd, såsom till en kvarn och helt tät, varuti åtskilliga lanor sättas parallellt bundne, alldeles som kalven på en not, att icke lilla fingret kan trädas igenom maskorna. Vardera lanan är sydd vid en fyrkantig ingång av stänger samt jämnt passade efter botten och nedhänga efter strömmen, så att då ålen skall passera forsen, bliver han inkastad i lanan och kan icke arbeta sig upp emot strömmens strykande. Desse lanor vittjas var morgon, då ålarne finnas dödade av vattnets pressning. Var afton nedsättas lanorna, ty ålen är en nattfisk, som allenast går om nätterna. Ålskinnen, som äro ganska sega, nyttjas till åtskilligt, som fordrar starka band. Med dessa hopbindas slagor, varmed säden tröskas; band till ok att häfta över hornen på oxarna; andra bruka dem till säckeband.

Vrakfågel Fn. 113 samlar sig i sjöarne kring Växjö till tusendetals, mestedels om hösten och undertiden om våren. De lägga sig i de smala sjöar såsom en not tvärtöver sjön och driva den små fisken i otrolig myckenhet till lands, då man med not kan fånga denna fisk ofta till större myckenhet, än

60