Men at de åter ej wuxit uti eller på jorden, utan äro wattufoster, intages deraf, att detta djur är en Fisk, hwilken naturen ej tildelt jorden til boning. At Fisken uti Musslorne gör skalet, och skalet ej Fisken, tjenandes skalet allenast til slida och foder, samt til at bewara det inuti dwäljande djuret, hwilket åter utan säd, frö eller ägg ej warit eller kunnat komma til och lefwa. Foglarne sätta sjelfwa deras fjädrar, djuren på marken deras hår. De födas, som man wet, mäst aldeles nakna, och har naturen ej wägrat dem förmåga, at sedan efter handen skyla och betäcka sig. Det blifwer då ock wist, at desse MussleFiskar wäl föra med sig i födslen medelbara orsaker til deras skal; men at de likwäl sedan sjelfwa äro, om ej byggmästare, dock werkare dertil.
Om jorden framalstrade desse skal, skulle den ock tillika framalstra Fiskarne, som deruti gömas, der man likwäl altid finner skalen toma, men med tekn, som sagt är, at Fisk eller djur deruti warit, lefwat och wuxit, samt at änteligen desse Musslor äro bivalvulæ eller tweskalige.
Skulle någon eljest wilja påstå, det naturen wäl i forna tider kunnat skapa och frambringa sådana djur, men at den i wåra dermed welat afstanna; så lärer en sådan mening och inkast af naturens egit jämna, enahanda och oföranderliga werkande i alla dess göromål, lätteligen omkullkastas. Icke eller kunna wi se, hwarföre wår tid skulle wara mera owärdig en sådan hushållning och et dylikt skapande, än den förflutne; och måste detta afstannande ej wara et syndastraff just för wår nu mer uplyste werld, emedan den likwäl worde följande så främmande saker och sådane
