under med mera upmärksamhet, mera wördnad och mer lärgirughet, än kanske förfäderne, de deröfwer ej lemnat oss den minsta underrättelse eller anledning til något eftersinnande. Skaparen har dessutan tydeligen sagt til watnet, och ej til jorden, at göra fiskar af sig. Hwilket bud tyckes böra betaga all tanka om möjelighet til Fiskars trifwande och warelse i och på jorden.
För desse och flere skäl lärer då widgås, at desse Musslor ej äro liknelser, men werkelige qwarlefwor af förr lifägande kreatur, samt at enda frågan sedan måste blifwa, hwarifrån de kommit? Huru det må wara möjeligt, at sådane i hafsbottnen allenast trifwande djur, måge kunna finnas til så stor myckenhet på slika högder samlade? Samt när sådant och dylika flere lemningar hafwa blifwit, en del så långt ifrån hafwet, under jorden gömde, en del åter på desse högder upförde och nedlagde?
Til denna möjelighet, och til detta tidehwarf bör och kan den allmänt öfwergångna syndafloden allena swara.
Då den förtörnade Guden lät utbrista alla stora djupsens källor, samt under storm, skakande och regn lät öfwerflöda jorden til 15 alnar öfwer de högsta berg, måste ej warit swårt, at utur en, genom wattn och flod sammanfogad werlds djup, uphämta, de i des gömor dwäljande eller fördolde tingen, och efter en sådan sammansqwalpning öfwer alt kringströ, alt hwad wågornas swallande och gång förekom, samt at sådant änteligen wid wattnets affallande stannat på alla de ställen, der wi nu åter finna så desse, som flere, naturens Riken tilhörige, och til det ena eller andra stället aldeles främmande, samt ganska fjerran ifrån komne qwarlefwor.
