Sida:Drottning Kristina 2.djvu/54

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

50

göra sig till envåldsherre öfver de nederlänska staterna. Gomaristerna samt hertigens hemliga anhängare svarade med fördubblade smädeskrifter. Dessa blefvo af den stora allmänheten trodda; Barneveld misstroddes. Stödjande sig på folkmassan, och oaktadt sjelfva ständernas motsägelse, lät nu hertig Morits fängsla och anklaga Olden Barnevald och dess anhängare. Till domare sattes flere den anklagades ovänner och, som man säger, några mutade personer. Han dömdes till döden och mottog densamma med undergifvenhet och orubbeligt lugn.

Hugo Grotius hade varit en trogen anhängare och vän af Olden Barneveld, och blef derföre vid samma tillfälle häktad, anklagad och dömd till lifstidsfängelse. Han räddades derifrån af sin maka. Hon förde till fångrummet en kista, fylld af böcker. När dessa blifvit uttagna, och kistan skulle bortbäras, bad hon Grotius gömma sig deri, och visade det hon i sidorna borrat flera hål, på det han icke derinne skulle förqväfvas. Grotius lydde rådet och blef utburen. Hustrun föregaf, att han var sjuk, stannade derföre i fängelset och låtsade vara sysselsatt med hans vårdande. När hon ändtligen med säkerhet trodde honom räddad, visade hon för väktarna den tomma sängen och berättade förloppet. Oraniska partiet vredgades. Några ville inspärra henne sjelf i stället för den undsluppne Grotius. Men flertalet frikände den beslutsamma qvinnan, och med mycket beröm begaf hon sig till sin man, hvilken då vistades i Belgien. Derifrån flyttade de till Paris, hvarest Grotius blef väl mottagen och erhöll genom Richelieu ett årsunderhåll af 1000 riksdaler. Det i Holland rådande partiet sökte visserligen reta konungen och Richelieu, mot Grotius, men fåfängt; och denne sednare hämnades genom att äfven nu arbeta för sitt otacksamma fäderneslands bästa. För öfrigt stannade han omkring 11 år uti Paris. Det var under denna tid, som han började genom sina skrifter intaga ett af de förnämsta rummen bland Europas författare. Han visade ovanlig grundlighet både som teolog och språkforskare. Som latinsk skald var han en bland