rund kring Europa, är ännu i dag omtyckt, likaså hans ouvertyrer och kyrkomusik, hvaremot hans mästerverk “Medea,” som uppfylles af sann antik storhet, hemfallit åt glömskan. Spontini gjorde åter lycka med “Vestalen”, som 1807 utmärktes såsom det mest betydande verk på sin tid med det af Napoleon stiftade priset. Spontini representerade framför allt det napoleonska kejsardömets glans med dess stela och tunga ståt. Med Spontini fullbordades den heroiska operans öfvergång till den stora historiska dekorations- och utstyrseloperan. Efter Napoleons fall kallades Spontini till Berlin, där han till sin död 1851 komponerade flera operor, ehuru ingen enda af hans senare arbeten går upp mot hans redan nämnda “Vestalen” och hans 1809 komponerade stora opera “Ferdinand Cortez,” gifven i Stockholm såsom galaföreställning vid aftäckandet af Carl XIV Johans staty den 26 november 1854.
* * *
Vid slutet af det adertonde århundradet hade en särdeles liflig verksamhet på de geografiska upptäckternas fält varit rådande. Jordklotets utforskande hade befordrats i synnerhet i Söderhafvet, i Afrika och i Asien, och en lång rad af expeditioner, företagna af ryssar, fransmän och engelsmän, hade med framgång arbetat på att utvidga kunskaperna om jordytans utseende, lands och hafs fördelning och den närmare bestämningen af de upptäckta trakternas läge. Det arf, som adertonde århundradet därmed lemnade det nittonde, har det senare värdigt förvaltat och med nit och ifver fullföljt de banor, dess föregångare antydt. Så väl världshafven som världsdelarne ha under det nittonde århundradet genomforskats af en talrik skara vetenskapligt bildade forskare, som ägnat sin verksamhet åt att fastställa jordytans topografiska utseende, mäta bergens höjder och världshafvens djup, bestämma floders och sjöars längd och omfattning samt hafsströmmarnes riktning och hastighet och i sammanhang härmed allt grundligare undersöka djur- och växtrikets alster, äfvensom människosläktets olika folk och stammar, deras seder, bruk, religiösa och samhälliga förhållanden, och slutligen efterforska jordklotets geologiska daning, till civilisationens fromma uppspana dess mineralogiska skatter och därmed befordra den mest storartade utveckling, världen sett, af de kunskaper om naturen och världsalltet, till hvilka föregående århundradens forskare lagt grunden.
Under de första åren af det nittonde århundradet, 1803—1806, fullbordades Krusensterns och Langsdorffs värdsomsegling, anmärkningsvärd såväl därför, att den var den första ryska världsomseglingen som ock för dess utomordentligt lyckliga förlopp, enär den icke förlorade en enda man, och för sina viktiga resultat, hvilka riktade vår kännedom om Söderhafvet med flera nya upptäckter äfvensom vår kunskap om Japan, med hvilket land den ryska expeditionen gjorde ett misslyckadt försök att knyta förbindelser. Som en bemärkelsedag i de geografiska forskningarna annaler måste man emellertid beteckna den 15 november 1802, då engelsmannen Matthew Flinders med sitt fartyg “Investigator” en gång för alla fastställde det faktum, att Australien var en odelad kontinent, som dädanefter intog sin obestridda plats bland de fem världsdelarne. Hans efterföljare Philipp Parker King, likaledes engelsman, öppnade därefter under en fyraårig resa 1817—1821 den allt sedan Cooks tid så fruktade inre vägen till
