6
och därpå berätten I mig en lång Historia om Er Far, och dess Girighet, som alt långt förut warit mig rätt wäl bekant. Änteligen sluten I hela Sagan dermed, at I ären glad, at I sluppit honom. Wälan! Om I ären glad, så är det så mycket bättre för Er, men det war ej något swar på min fråga, då jag begiärte weta, hwarföre I ären så bedröfwad? Nej jag är inte så dumm som I kan skie hållen mig före at wara; utan måste sannerlig något annat ligga Er på sinnet, som I intet wil ut med, och om jag ej bedrager mig, så lårer det wara kiärlek, som oroar Er. Ty jag wet, at detta plägar wara, snart sagt, det endaste, hwaraf sådane unga Fruentimmer kunna giöra någon hemlighet.
Jungfru Lisa.
Nu har du åter igen samma snack, som i jåns .... dock kan skie, at du, din stygga, intet gissar så orätt.
Ingri.
War det icke som jag tänckte. Jo, Jo, jag kan wäl kiänna på mig sielf, hwad en annan likar: och at säja sanningen rent ut, så är jag ej heller frj ifrån densamma siukan, som plågar Er.
Jungfru Lisa.
Nå hwad hör jag? är också Ingri kiär?
Ingri.
Ja hwad sen då? Tycken I at det wore så underligt, eller menen I, wäl at jag ej så snart kan behaga en Karl, som någon annan? Jo, Jo men, jag har också wäl något på mig, som kan behaga. Intet annat skal Truls säja.
Jungfru Lisa.
Ja så, är det då Truls, som ligger dig på hiertat?
Ingri.
Ja rätt Truls, ock kan jag wäl säja, at jag från för-
