terminologi. Men för Alingsås framträder den hantverksmässiga formen för avsättningen alldeles påtagligt.
Många exempel härpå kunna anföras ur brevsamlingen, och man har knappast intryck, att det är kundernas bekantskap med brevskrivarna som föranleder att beställningarna omnämnas; det var uppenbarligen en huvuduppgift för de två i resp. Alingsås och Stockholm placerade korrespondenterna att tillvarataga dessa beställningar. Några fall kunna meddelas, huvudsakligen i kronologisk ordning; de äro obestridligen belysande och sakna ej heller pikanteri.
”Hälsa syster Anders Plomgren och lät henne veta, att det gröna Camlottet, som hon begärt till ridkläder, är beställdt, men fråga där jämte, huru många alnar hon behöfver, att styckorne där efter kunna inrättas”[1] (16 mars 1751). Kort efteråt (14 sept. s. å.) åstundade också en fru Boisman grönt kamlott. Den 17 aug. s. å. beställde grevinnan Hårleman bomullsbarnstrumpor. Med anledning av Fredrik I:s död skulle ”systrarna i familjen” tillfrågas, om de behövde sorgband (13 apr. 1751). Silkesstrumpor åt ”lilla syster Anna Lovisa Clason och lilla syster Carolina Plomgren” skulle göras färdiga, så snart mått fåtts (9 o. 12 dec. 1752). Fjorton dagar senare (26 dec.) befanns det, att gesällen, som vävt lilla Anna Lovisas strumpor — barnet kallas nu Psilanderhielm efter sin styvfader — ”icke varit nog ackurat att rätta sig efter det honom uppgivne måttet utan gjort dem allt för vida, så att syster Anna Lovisa omöjligen kan nyttja dem”; ”olyckan är utom dess, att de färdiga strumpornas längd icke är proportione-
- ↑ Kursiv. av mig.
