Den här sidan har korrekturlästs
TIONDE SÅNGEN.
Gamle trygge Väinämöinen
Tog sin fåle, brun till färgen,
Spände hingsten uti redet,
Bruna springaren för släden,
Själv han sig i släden slängde,
I sin skrinda upp sig höjde.
Slog sin raska häst med spöet,
Smällde till med pärlesnärten.
Fålen springer, färden lider,
10. Släden glider, vägen avtar,
Medarna av björkträd knaka,
Lokan, gjord av rönnträd, knarrar.
Fram med gny och brak han färdas,
Åker över kärr och marker,
Över vida svedjesträckor;
Färdas fram en dag och tvenne,
Men uppå den tredje dagen
Till den långa bron han kommer,
Fram till Kalevalas moar,
20. Hem till Osmos åkerrenar.
Tog sin fåle, brun till färgen,
Spände hingsten uti redet,
Bruna springaren för släden,
Själv han sig i släden slängde,
I sin skrinda upp sig höjde.
Slog sin raska häst med spöet,
Smällde till med pärlesnärten.
Fålen springer, färden lider,
10. Släden glider, vägen avtar,
Medarna av björkträd knaka,
Lokan, gjord av rönnträd, knarrar.
Fram med gny och brak han färdas,
Åker över kärr och marker,
Över vida svedjesträckor;
Färdas fram en dag och tvenne,
Men uppå den tredje dagen
Till den långa bron han kommer,
Fram till Kalevalas moar,
20. Hem till Osmos åkerrenar.
