Sida:Kalevala (Collan) 1922 förra delen.djvu/14

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

 §  §

10


Sång 1.

Skall jag sången nu ur kylan,
Runorna ur kölden rycka,
Bära in min ask i stugan,
Skrinet fram till bänkens ända,
Under vida frejdad takås,
Under dessa sköna sparrar?
Skall jag öppna sångarskrinet,
Uppslå asken, full av sägner,
Taga upp mitt nystans ända,
90. Lösa knuten uppå bunten?
 Så en vacker sång jag sjunger,
Låter goda runor ljuda,
Sen med rågbröd mig jag mättat
Och förplägat mig med kornöl.
Men om öl man ej mig hämtar,
Om ej spisöl ens mig bjudes,
Sjunger jag mer torr om munnen,
Kväder vid en droppe vatten
För vårt nöje nu i afton,
100. Denna sköna dag till ära,
Kanske inpå nästa morgon,
Till vår fröjd vid dagens gryning.




 Så jag fordom hörde sägas,
Hörde sången förr begynnas:
Ensam kommer till oss natten,
En i sänder ljusnar dagen,
Ensam föddes Väinämöinen,
Bars i ljuset gamle sångarn,