Den här sidan har korrekturlästs
§ §
29
Sång 2.
Sommarekorrns benbeklädnad,
Sommarhermelinens benling;
Går så ut att så på fälten,
Att med frön befrukta jorden,
Tar till orda själv och säger:
Såningsmannasång
v. 296—330.
»Säden sår jag här på marken
Genom skaparns öppna fingrar,
Ur hans allmakts egna händer,
Att på dessa åkrar växa,
300. Skjuta upp ur dessa sveder!
»Gumma, du inunder jorden,
Markens moder och värdinna,
Giv åt torvan kraft att driva,
Alstringskraft åt feta marken!
Styrka saknar icke jorden,
Ej så länge tiden varar,
Om blott givmilt den förunnas
Av naturens blida döttrar.
»Jord, stå upp ifrån din vila,
310. Vakna upp, du skaparns gräsvall!
Låt var stängel ut sig veckla,
Stjälkarna i höjden skjuta,
Ax till tusental sig höja,
Grenar hundrafalt sig breda
Ur min plöjning, ur min såning,
Ur den möda, här jag nedlagt.
»O du Ukko, högst bland gudar!
Fader i den höga himlen,
Du som skyarna behärskar,
320. Över himlens strömoln råder!
Sommarhermelinens benling;
Går så ut att så på fälten,
Att med frön befrukta jorden,
Tar till orda själv och säger:
Såningsmannasång
v. 296—330.
»Säden sår jag här på marken
Genom skaparns öppna fingrar,
Ur hans allmakts egna händer,
Att på dessa åkrar växa,
300. Skjuta upp ur dessa sveder!
»Gumma, du inunder jorden,
Markens moder och värdinna,
Giv åt torvan kraft att driva,
Alstringskraft åt feta marken!
Styrka saknar icke jorden,
Ej så länge tiden varar,
Om blott givmilt den förunnas
Av naturens blida döttrar.
»Jord, stå upp ifrån din vila,
310. Vakna upp, du skaparns gräsvall!
Låt var stängel ut sig veckla,
Stjälkarna i höjden skjuta,
Ax till tusental sig höja,
Grenar hundrafalt sig breda
Ur min plöjning, ur min såning,
Ur den möda, här jag nedlagt.
»O du Ukko, högst bland gudar!
Fader i den höga himlen,
Du som skyarna behärskar,
320. Över himlens strömoln råder!
