Sida:Kalevala (Collan) 1922 förra delen.djvu/37

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

 §  §

33


Sång 3.
 Det var unge Joukahainen,
Magre ynglingen från Lappland:
Ut i byn engång han vandrar,
Hör då underliga rykten,
Hör att sånger blivit sjungna,
Vida bättre kväden ljudit
Uti Väinöläs svedjelunder,
Uppå Kalevalas moar,
Än han själv förmådde sjunga,
30. Lärt sig kväda av sin fader.
 Högt förtörnas han häröver,
Avund väckes i hans sinne,
Då i sånger Väinämöinen
Anses honom överlägsen.
In han träder till sin moder,
Kommer till den ålderstigna,
Säger nu sig vilja vandra,
Längta att sig bort begiva,
Bort till Väinö-hemmets stugor
40. Att med Väinämöinen tävla.
 Men hans far förbjuder honom
Och hans moder honom nekar
Att till Väinölä sig begiva
Och med Väinämöinen tävla:
»Där skall du med sång besvärjas
Och med trolldomskväden drivas
Djupt i snön, allt intill munnen,
Och med händerna i luften,
Att du ej en arm kan röra,
50. Icke mer en fot kan vända!»

3 — Kalevala I.