Den här sidan har korrekturlästs
§ §
73
Sång 5.
Till ett middagsmål för dagen,
Till en kvällsvard rik och rundlig.
Börjar nu att laxen skära,
Fisken upp med kniven rista;
Laxen hoppar då i havet,
Granna fisken spritter plötsligt
Från den röda båtens botten,
Ut ur Väinämöinens farkost.
Upp den höjde nu sitt huvud,
90. Lyfte högra skulderbladet
Vid den femte väderilen,
Närmast notens sjätte flöte,
Höjde upp den högra handen,
Visade den vänstra foten
Ovanom den sjunde vågen,
På den nionde bland böljor.
Därifrån den börjar tala,
Yttrar dessa ord och säger:
»O du gamle Väinämöinen!
100. Icke var jag till dig kommen
Att som lax bli sönderstyckad,
Att som fisk i bitar skäras
Åt dig själv till morgonmåltid,
Till en munsbit vid din frukost,
Till ett middagsmål för dagen,
Till en kvällsvard rik och rundlig!»
Sade gamle Väinämöinen:
»Säg då, varför var du kommen?»
»Kommen var jag för att bliva
110. I din arm din egen duva,
Till en kvällsvard rik och rundlig.
Börjar nu att laxen skära,
Fisken upp med kniven rista;
Laxen hoppar då i havet,
Granna fisken spritter plötsligt
Från den röda båtens botten,
Ut ur Väinämöinens farkost.
Upp den höjde nu sitt huvud,
90. Lyfte högra skulderbladet
Vid den femte väderilen,
Närmast notens sjätte flöte,
Höjde upp den högra handen,
Visade den vänstra foten
Ovanom den sjunde vågen,
På den nionde bland böljor.
Därifrån den börjar tala,
Yttrar dessa ord och säger:
»O du gamle Väinämöinen!
100. Icke var jag till dig kommen
Att som lax bli sönderstyckad,
Att som fisk i bitar skäras
Åt dig själv till morgonmåltid,
Till en munsbit vid din frukost,
Till ett middagsmål för dagen,
Till en kvällsvard rik och rundlig!»
Sade gamle Väinämöinen:
»Säg då, varför var du kommen?»
»Kommen var jag för att bliva
110. I din arm din egen duva,
