tog den skapande fantasien, som icke kan hålla sig overksam, sin tillflykt till det, som tidigare hade varit det mest oansenliga, nämligen skiljebalkarne, omgestaltade dem, egnade dem så mycken omsorg, att ramverket blir så godt som det väsendliga: det lemnar plats åt fyra sidofält, å hvilka djurbilderna, som dessförinnan voro hufvudsak, få sig platser anvisade.
 |
En eller flera illustrationer borde infogas här, som återfinns på sidan 180 i filen Kongl. Vitterhetsakademiens månadsblad (åttonde årgången, 1879).pdf. Bildtext: Femte gruppen. |
Så långt hafva vi hunnit, när vi stå vid tröskeln till det nya tidsområde, till hvilket vi nu öfvergå. Jag hänvisar till fig. 52—58. Fyrdelningen är bevarad. Midtpartiet är ännu mera prononceradt (se t. ex. fig. 54 och 56), likaså de invid kantlisten uppstående knapparna, som, för att ännu bättre falla i ögonen, hafva fått gestalt af egendomliga, hoptryckta djur; dessa djurbilder äro ibland arbetade för sig och fastsatta på ytan. Likaledes har midtpartiet blifvit arbetadt för sig, sammanhanget mellan detta och kantdelen har blifvit häfdt.
