(hvarom jag utförligt talat i mina Bidrag till spännets historia, Antiqvarisk Tidskrift fjerde delen), se vi t. ex. af fig. 51. Med spännet fig. 54 hittades ett praktfullt halssmycke bestående af holkar alldeles lika fig. 51. Det är tydligt, att vi har hafva för ögonen en ny, förstorad, omarbetad upplaga af de för den tredje fyndgruppen karakteristiska halskedjeholkarne fig. 45.
I det vigtiga fyndet från Smiss, Eke socken, Gotland (Inv. 4,078) förekom ett ännu icke fullbordadt rundt spänne, hörande till den femte gruppen, samt en bronsform, i hvilken man pressat de guldblad, som skulle täcka öfversidans fyra fält.
Från den femte gruppen, representerad af fig. 51—59, gå vi nu genast öfver till den sjette, dit vi måste räkna det runda spännet fig. 60 och 61. Frändskapen eller närmare bestämdt filiationen är tydlig, men lika tydlig är försämringen. Vi se först på öfversidan fig. 61. Midtstycket med dess fyra utsprång har krympt samman och af de utsprången afslutande djurhufvudena finnas allenast konturerna bevarade. De fyra fristående djuren äro qvar, men äro vordna plattare. De fyra midtfälten hafva icke längre pålödda ornament, utan äro ornamenten åstadkomna vid gjutningen; vi kunna i dem skönja hufvuddragen af djurbilderna å samma ställen hos den femte gruppen (fig. 52 och 53), men funnos icke dessa spännen med deras ganska tydligt utpräglade djurbilder, torde ingen hafva kunnat förklara hvad den sjette gruppens ornament skulle föreställa.
Se vi på sidan, finna vi fortfarande de fyra uppskjutande gränsstolparne, men huru mycket torftigare än nyss! och de mellanliggande fyra fältens ornament berätta samma saga: ett själlöst, mekaniskt återgifvande af ornament, hvilkas betydelse man ej längre kom i hog eller bekymrade sig om. Likheten med de ursprungliga typerna yppar sig allenast i sjelfva konturerna.
