Sida:Kongl. Vitterhetsakademiens månadsblad (åttonde årgången, 1879).pdf/188

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
176

Sidofältsornamenten fig. 61 hafva sin förebild i sidofältsornamenten fig. 55.

Den kultur, som frambragte den sjette gruppens runda spännen, visar således tydliga tecken till återgång och försämring, men det oaktadt egde den nog kraft att uttala sig med konseqvens. Detta lär oss en blick på det stora bågspännet fig. 62.

Den tredje gruppens spännen af detta slag (fig. 40) utvecklade sig småningom och erhöllo under den fjerde gruppens tid det utseende som fig. 29 visar. För den femte gruppens ålder kan jag tyvärr icke uppvisa något stort bågspänne. Det här afbildade eger deremot i fullaste mått den sjette gruppens drag. Vi kunna se det af sjelfva spännet, men vi se det ännu mera af toppskifvans öfversida (fig. 63), som är en ganska trogen kopia af det runda spännets öfversida (fig. 60).

Den tredje gruppen representeras i Statens Historiska Museum af en mängd graffynd, som gifva oss en god föreställning om gruppens totalkarakter. Den fjerde gruppens spännen äro äfven ganska talrika i museet, men graffynd, i hvilka de förekomma, äro temligen få. Af den femte gruppen har museet ej heller få spännen, men de allra flesta äro enstaka funna. Den sjette gruppens runda spännen äro icke få, men ej heller för denna äro graffynden synnerligen många — dock rikare än för den femte gruppen.

Det finnes ännu senare former, till hvilka jag hoppas en annan gång få återkomma.




Denna del af den gotländska jernåldern kan jag icke lemna utan att gifva några närmare upplysningar om de specielt gotländska brakteaterne, om hvilka jag uttalade mig alltför knapphändigt i förra årgången, i sammanhang med min redogörelse för den tredje fyndgruppen.