akademi uppdrag att inrätta namnlängden i almanackan ”på sådant sätt som den af ålder varit” samt att om sedermera i sådant syfte ändringar befunnes nödiga till Kongl. Maj:t inkomma med underdånigt förslag.
Icke fullt ett århundrade derefter var Vetenskaps-Akademien mindre konservativ. Den 9 februari 1831 aflät denna akademi till Vitterhets Historie och Antiqvitets Akademien en skrifvelse, i hvilken bland annat heter: ”Sedan det blifvit et bruk, att hvarje dag i calendarium skall bära ett eget namn, och denna omständighet ofta föranlåter glädjefester inom familien i anledning af namnsdagar, har Vetenskaps Akademien tids och ofta erhållit ansökningar att få i calendarium införde åtskillige nu mera brukliga namn, emot uttagandet af andra, som synes vara i mindre bruk eller aldeles oanvända.” Skrifvelsen afslutas derföre med en begäran, att Antiqvitets Akademien ville bestämma: 1) hvilka dagars namn icke få ändras, antingen för stora historiska minnen eller för dervid af allmänheten fästade bemerkelser; — 2) hvilka dagars namn kunna ändras samt, — — — i dessa göra den ändring, som med mera brukliga dopnamn kan finnas bäst förenlig.”
Inom Antiqvitets Akademien afgåfvos utlåtanden af riksantiqvarien Liljegren, erkebiskop von Rosenstein, professor J. H. Schröder, envoyén von Brinckman och expeditionssekreteraren friherre von Adlerbeth och i skrifvelse, som justerades den 13 december 1831 svarades, att frågan borde med varsamhet behandlas. ”Såsom ytterligare skäl för en, under närvarande omständigheter, blott partiel namnförändring, har [Antiqvitets] Akademien icke lemnat utan uppmärksamhet, att om man ur calendern uteslöte alla deri införda främmande namn, hvilkas bruk numera upphört, skulle, till fyllande af dessas rum, hela förrådet af allmänt brukliga svenska namn blifva så mycket mera otillräckligt, som
