den blir mogen att sjelfständigt välja det som svarar mot ett sundt tycke.
Men vi hafva ju i närvarande stund i vår almanacka en namnlista, som i flere fall är besynnerlig och olämplig, det är ju således icke meningen att skapa något nytt, allenast att bättra något gammalt som är bristfälligt, heter det.
I denna uppfattning ligger emellertid ett stort misstag, här är nämligen fråga om att införa något nytt, i det man vill åt hvar dag gifva ett namn, som icke har det minsta med dagen att skaffa. Så har icke den gamla namnlistan tillkommit, ty i den är åt hvar dag gifvet namnet af en person, för hvilken just den dagen haft en särskild betydelse, i de flesta fall som dödsdag, någon gång som födelsedag e. d. Liksom i en almanacka, som årligen utgifves af firman Norstedt & Söner, för enstaka dagar uppgifves, att då föddes eller då dog den eller den personen, som är värd att af sitt folk minnas, så uppgjorde den romerska kyrkan en almanacka och gaf åt hvar dag namnet på det helgon, för hvilket den dagen varit dödsdagen eller på annat sätt en märkelsedag. För mången dag finnas flere namn, emedan flere helgon den dagen hade aflidit, och bland de olika namnen kunde hvart lands kyrka välja något, likasom inom hvar nationalkyrka namn tillades å helgon, som mer uteslutande tillhöra den kyrkan. Namnet Erik står sålunda antecknadt för den 18 maj icke derföre att namnet är svenskt och märkligt, utan derföre, att just den dagen blef konung Erik Jedvardsson halshuggen.[1] Af denna anledning kan samma namn förekomma å mer än ett ställe i almanackan, hvilket beror derpå att samma
- ↑ Den 24 januari kallas nu ibland i almanackan Erik translator, men dagen var icke helgad åt någon tolk Erik, utan bevarade minnet af translacio s. Erici, d. v. s. flyttningen af den hel. Eriks ben från gamla Uppsala, som samtidigt förlorade karakter af en hufvudstad inom en del af Sverige, till nya Uppsala.
