framträdande också i Amsterdam, hansestäderna, Preussen och Schweiz, liksom framför allt i New York, visar hur inveckladt det verkliga sammanhanget var. Från synpunkten af kontinentalsystemets allmänna verkningar på de olika ländernas näringslif tillhör frågan nästa kapitel; men de mest närliggande sidorna måste här föregripas.[1]
Otvifvelaktigt var det en egendomlig kombination af omständigheter som samverkade. I jämförelse med det nuvarande krigets målmedvetet fullföljda ekonomiska spärrningspolitik och de jämförelsevis begränsade militära resultaten företedde Napoleonskrigen en betydligt större osäkerhet både i spärrningens genomförande och i dess räckvidd; licenssystemet och den i Frankrike ofta öfverklagade osäkerheten i tullpolitiken å ena sidan, Napoleons blixtlika eröfringar på fastlandet och Englands koloniala förvärf å den andra måste ge upphof åt rubbningar och därmed åt en spekulation, som — inom det område af näringslifvet det gällde, nämligen utrikeshandeln — öfverträffade hvad vi känna till från vår egen tid. Så till vida är tillvaron af en ganska allmän kris under åren 1810—11 fullt förklarlig, och så till vida har den ej heller något direkt sammanhang med kontinentalsystemet utan endast det indirekta sammanhang därmed, som följer af kontinentalsystemets andel i den allmänna oron i världen. I alla händelser är det påtagligt, att vi här ha att göra med verkningar som ej träffade England enbart eller ens särskildt.
Hvad därnäst angår den rent engelska krisen, framträder som närmaste orsak det tämligen oundgängliga bakslaget från den våldsamma spekulation särskildt på Sydamerika men också på Västindien och Pyreneiska halfön, som förut (sid. 122) skildrats, alltså fortfarande en företeelse utan direkt sammanhang med kontinentalsystemet och efter all sannolikhet påskyndad af en genom för stor sedelutgifning (inflation) vållad, öfverdrifven kreditgifning, såsom den engelska oppositionen alltid framhöll. Exportörerna gingo miste om likvid från sina sydamerikanska köpare; redan 1 augusti 1810 berättas om fem handelshus i Manchester, med en sammanlagd skuldsumma på det för denna tid väldiga beloppet af två millioner pund sterling (36 mill. kr.), som stupat på detta sätt, och
- ↑ För England (och delvis andra länder): Report from the Select Committee on the State of Commercial Credit 7 mars 1811 (Hansard XIX 249 ff.) samt hithörande debatter och petitioner (Hansard XIX 123, 327, 416, 493, 529, 613, 662, XX 339, 431, 608, 744). — Tooke (utdr. ur tidskriften Monthly Magazine) I 300 ff., (tabeller) II 391, 393 ff. — Smart (I) 203 f., 226 f., 263 ff. — För den franska krisen se nedan 194 ff., m. fl. st.
