Som man häraf finner, äro 1810 års siffror med endast två undantag högre och vanligen långt högre än de i och för sig höga siffrorna för 1809 samt i de två viktigaste fallen, naturligen för bomull och socker, de högsta under hela perioden. Förklaringen härtill anges vara, dels att betalningen för exporten till Sydamerika, i den mån det blef någon, skedde i kolonialvaror, dels också att de stora nederlagen i Londons dockor hade föranledt en stor lagring af alla världens produkter och däraf följande spekulation i mellanhandel med dem. Själfklart hade också den under 1810 undantagsvis alldeles obehindrade handeln med Förenta staterna äfvensom eröfringen af de franska och spanska kolonierna liksom (för ull) framgången på Pyreneiska halfön sin stora och uttryckligen erkända del i utvecklingen. När en stockning i afsättningen inträdde, hade läget sålunda ovanligt stora möjligheter att bli allvarligt.
Slag i slag inträffade då under sommaren och hösten 1810 de händelser vi känna. Redan på våren (april och maj) hade i själfva verket visat sig krisfenomen i Frankrike, hvilka möjligen kunna ha haft sina återverkningar i England; men långt viktigare var Hollands införlifning i början af juli, hvarigenom det enligt engelska vittnesbörd åtminstone för tillfället blef ett fullständigt afbrott i den under Louis’ hela regering pågående handeln mellan de båda länderna. I början af augusti följde Trianontariffen, i oktober den skärpta spärrningen af tyska Nordsjökusten, Fontainebleaudekretet och förföljelsen af engelska och koloniala varor i alla Napoleons vasallstater; samtidigt irrade de 600 handelsfartygen omkring i Östersjön. Det var också på kolonialvarornas område som den första stöten inträffade, i det att en af de främste mäklarna i västindiska produkter gjorde konkurs och drog med sig i fallet sin bankförbindelse, som i sin ordning störtade de landsortsbanker, hvarmed den samarbetade. Ett möte af Londons köpmän och representanter för de skotska industridistrikten (i februari 1811) sammanfattade i stolta och något litet öfverdrifna ordalag läget i dess sammanhang med kontinentalsystemet därhän, att England blifvit »stapelplatsen för icke allenast Brasiliens och Spaniens sydamerikanska besittningar, St. Domingos, de eröfrade kolonierna Guadeloupes, Martiniques etc. handel utan t. o. m. för de af fienden direkt behärskade ländernas samfärdsel», i det att dessa velat draga nytta af engelskt rättsskydd och engelsk köpmansheder. »Och genom att fiendens åtgärder särskildt inriktats på att hindra exporten af de oerhörda varumängder af alla slag, som därigenom samlats, är följden att varorna blifvit en börda.»
