att hans namn utsattes å affischen. Hans första uppträdande ägde rum den 21 okt. 1868 då han sjöng Rudolfs parti i »Wilhelm Tell». Hans egentliga debut skedde den 3 juni 1869 som Josef i »Josef i Egypten». »Visserligen hade han genom sin korpulens en mindre fördelaktig teaterfigur, men detta fick, vid sidan af en så praktfull stämma, betraktas som en bisak, och då han först visade sig på scenen hade han dessutom där en kamrat som med hänseende till kroppshyddans storhet öfverträffade honom, nämligen Carl Johan Uddman, som icke var mindre populär och ypperlig för det såsom konstnär». (Sv. Musiktidn. 1 febr. 1911.) I »Josef i Egypten» sjöng Uddman Utobals parti, hvilket gaf skämttidningen Söndags-Nisse anledning till en karikatyr, framställande de båda frodiga vännerna Josef och Utobal sida vid sida, samtalande om den rysliga missväxten och hungersnöden — »ett samtal hvars berättigande publiken visserligen kunde medge i afseende på missväxten, men ingalunda beträffande hungersnöden».
Han erhöll emellertid genast fast anställning vid den lyriska scenen, där hans nästa roll blef Rienzi och därefter titelpartiet i Naumanns »Gustaf Vasa». Bland hans öfriga partier kunna nämnas Masaniello i »Den stumma», Nelusko i »Afrikanskan», Wilhelm Tell, Telramund i »Lohengrin», Valentin i »Faust», Talaren i »Trollflöjten», Grefve Luna i »Trubaduren», Wolfram i »Tannhäuser», Carl V i »Ernani», Agamemnon i »Iphegenia i Aulis», Germont d. ä. i »Den vilseförda», Amonasro i »Aida», Mossul i »Konung för en dag», Capulet i »Romeo och Julia», Hans Sachs i »Mästersångarne i Nürnberg» och Jakob i »Josef i Egypten», i hvilken sistnämnda roll han hade sin afskedsrecett den 5 dec. 1904. Han utförde äfven en och annan talroll, såsom Knut Algotsson i »Bröllopet på Ulfåsa» och Brukspatronen i »Vermländingarne», i hvilket stycke han alltid i sista akten sjöng sin favoritsång »Du gamla, du friska, du fjällhöga nord». Denna sång var hans stora paradnummer, som han på konserter alltid sjöng extra, och med hvilken han framkallade en oerhörd entusiasm under studentsångarfärden till Parisutställningen 1878, då han vid den stora täflingskonserten i Trocadéropalatset »med en kraft, en klang och en hänförelse, som satte världsstadens blandade publik i häpnad, väckte en sannskyldig storm af bifall». Vid Uppsala studentkörs
