under dess tillsyn warande Tullbetjente, med saktmod och anständighet wid visitationer förrättade deras sysslor, och hwarken i en eller annan måtto någon förolämpade, så kärt dem wore, att undgå laga answar och straff. 1778 den 30 Januarii, KB. Ugglas, 3 T. p. 121. Jämnför 17 Cap. 7 § i 1776 års Kongl. Landtulls St. MW. 10 T. pag. 694. Sedan Länsmannen O. S. sig emot Hofjägarne C. och H. K. i så måtto förgådt, att, enär de, efter undfången skriftelig befallning af Hofjägmästaren Grefwe C. v. F, warit i Roslagen på skytteri, till att för Kongl. Hofwet göra lefwerants af skogsfogel, men icke ägt därjämte Konungens Befallningshafwandes pass eller påskrift å Hofjägmästarens Ordres, Länsmannen, som ansedt dem och den i deras följe warande Rotmästaren J. C. för löse och oförpassade personer, bemälde Hofjägare C. och H. K. med handklöfwar och J. C. med rep binda och fängsla låtit, den förre jämwäl sålunda fängslig till Kronofogden i orten 1 ¼ mil borrtfört; Så förklarade Kongl. Maj:t, att som Hofjägarene C. och H. K. icke warit, efter Kongl. Förordningar, föresedde med annat pass än skrifteliga ordres af Hofjägmästaren, dem Länsmannen, såsom okunnig om riktigheten, ej förstådt sig på, och han icke med någon ifwer eller af ondt uppsåt funnits hafwa i detta tillfälle felat, utan det emot Hofjägarne och Rotmästaren skedde förolämpande, syntes endast hafwa härrört af Länsmannens nit för dess sysslas alfwarsamma fullgörande; Alltså borde Länsmannens förseende för den gången ej annorlunda beifras, än att han, genom Landshöfdingen, feck en alfwarsam föreställning, att för sådan oförsigtighet sig hädanefter till wara taga, och tillika därstädes göra oftabemälde Hofjägare C. och H. K. afbön. 1751 den 31 Januarii, KB. till S. H. R. Sedan Majoren Baron G. S, i anledning af Fältwäbeln L:s obestyrkte anmälan,
