att hafwa af Munsterskrifwaren J. F. H. med oqwädinsord blifwit ofredad, låtit H, oaktat han till angifwelsen nekat och KrigsRätt begärt, den 25 Martii 1792 i häckte insätta, samt dagen därefter med 12 fucktel extrajudicialiter afstraffa, och answar därföre af H. å Baron G. S. blifwit yrkat; så förklarade Kongl. Maj:t desse af Baron S. i tjensten begångne misstag och felaktigheter, till hwilke det af H. ohemult åberopade lagrum 20 Cap. 7 § MB. ingalunda wore lämpeligt, ej heller hafwa härrört af uppsåt samt sådan uppenbar wårdslöshet och oförstånd, därå tjenstens förlust på längre och korrtare tid borde föllja, utan fastmera wore att anse, såsom tillkomne från förhastande och öfwerilning, under den då, wid Högstsalige Konungens sidsta sjukdom allmännt rådande bestörtning, på hwilken grund, samt med anledning af 1 Cap. 12 § RB. jämnförd med 36 §. i 1685 års SjöArtiklar, Baron S. känndes skylldig, att umgälla sitt felaktiga förhållande med förlusten af 6 månaders den tiden innehafd lön, samt att för Mönsterskrifwaren H:s lidande till honom betala 500 Riksdaler. 1794 den 6 Junii, Kongl. Maj:ts Utslag. Hwad angår J. A. C:s emot H. gjorde angifwelse, att hafwa låtit honom i häckte inmana; så alldenstund det af SlottsRätten, till H:s fällande åberopade 20 Cap. 7 § MB. omtalar den händelse, då någon oförwunnen, utan uppenbar missgerning, där han må gripas och häcktas före, borrtföres emot sin willja i fängelse eller till annan ord, men härwid de omständigheter sig förete, att H, då han i B:s hus i dess rätta wärf stadd warit, blifwit af J. A. C. utdrifwen och skiljd ifrån den egendom han, med B:sbegifwande, ärhållit till säkerhet för sin hos B. ägde fordran, haft rätt, att söka publiquet hägn, när han icke wille eller kunde sig sjelf förswara: Att för H, till winnande af slikt ändamål, annan utwäg icke war, än att söka biträde af närmaste wakt emot J. A. C:s öfwerwåld,
