ord, hvarföre antaga vi af denna förunderliga känslonödvändighet, alltings sammanstämmelse i naturen, till förnuft och rättvisa? Ty det är detta som vi verkligen göra, ända till dess ett konstigare tankebruk, ett klyftigare eftersinnande begynt inveckla oss i svårigheter, och derigenom försvaga vår öfvertygelse.
Man vänte sig ej en djupsinnig undersökning. Jag skall bjuda till att vara kort och klar. Men allt resonement fordrar sin princip, och se här min.
Längre tid fortsatta betraktelser öfver dessa ämnen, hafva öfvertygat mig, att menniskors allmänna öfverensstämmelse i vissa satser och omdömen, moraliska eller blott esthetiska, bero alltid vida mindre af undersökning och slutkonst, än af vissa enkla omedelbara föreställningar, med dem åtföljande känslointryck, nödvändiga genom den menskliga sinnesnaturen. Sanningspligten, hedern, egendomshelgden, hundrade saker af denna natur, äro visserligen inga resultat af djupa undersökningar. De kännas och yrkas med fullkomlig öfvertygelse, äfven af sådana, som ej skulle vara i stånd att gifva om rätta grunderna dertill, det minsta sammanhängande besked. Skulle de måhända vara fördomar, inplantade genom
