— 358 — som deraf beroende egensli^per af dygd eller brotts- lighet > af fortjeost ellef* gtraffbarbet, skulle dem förutan icke vara aunat fia en blott chimär, ett skuggspel, uppfördt far os^ af vflr egen inbillniog, och ovärdigt naturmaktens höghet och all van Öfver- väges allt detta rätt, sä lärerman nödgas medgif- va, att det är^från vår inre erfarenhet, som vi ^entligen härleda alla st^ra sanningar och dea absoluta vissheten om decn. Men nu frågar jag: denna stora hälft af mensklig kunskapsgrund , som vi således äga genom den inre känslan, och till bvilken vi h^fva så stora förbindelser, kan dea uteslutas från filosofien, vore det förquftigt att ut^luta den? Förblifver nu nu
•m
5. Brefvet. M. B. Andra inkast framträda nu till granskning och bedömmaude. Den princip jag här antager, säger du, ligger, såsom grundad på känslan, in- böljd i dess töcken, och kan ej utvecklas till den klarhet som filosofien fordrar. Denna invändning är densamma, som alltid blifvit gjord emothvad man kallat känslans inblandning i filosofien, un- der det man dels bestäfudigt förblandat henne med sina omskiftliga uttryck, sinn^srörelsemaf
