Sida:Mina Pojkar.djvu/102

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
92
STORA SJÖORMEN.

»Det kanske inte fins någon sjöorm alls?» sade Svante.

»Jo, det gör det», sade Olle afgörande. »Ty det har Söderman själf sett. Men inte har han huggit af ormen skallran. Det tror jag då rakt inte.»

Det fick Svante låta sig nöja med. Han hade velat fråga en hel hop till, men han teg. Ty han var rädd, att Olle skulle tycka, han var dum. Och därför teg han. Han tänkte för sig själf, att om Söderman hade ljugit det ena, så kanske inte det andra var sanning häller.

Men nog fanns ändå sjöormen, eftersom Söderman hade sett den, och Olle trodde det.