Korken och fönsterrutan.
Nu led sommaren mot sitt slut, och återigen rägnade det flera dagar. Återigen sutto gossarna och hängde läpp och frågade mamma:
»Hvad ska’ vi göra? »Det är så tråkigt», sade Olle.
Och Svante sade förstås detsamma.
Då fick mamma berätta sagor. Hon berättade om Tummeliten och Askepilten, Stor-Klas och Lill-Klas, Gråkappan, Pojken, som åt i kapp med jätten, Sjungande fågeln, spelande trädet och rinnande vattenkällan. Och många andra sagor berättade hon.
Men till sist blef mamma trött på att tala om sagor, och när pappa då kom in, så sade hon åt pappa, att nu var det hans tur, och nu kunde han få tala om några sagor också.
Pappa stretade förstås emot i början. Men till sist kom han ihåg något, och då frågade han pojkarna, om de ville höra något, som var riktigt sant, och som verkligen hade händt.
Ja, det ville, förstås, pojkarna. Bara det var roligt.
