var god vän med alla gubbar och gummor på hela trakten. Pappa skrattade, när han fick se honom, och sade, att Svante såg ut som en fastlagsoxe.
Men nu var allting färdigt. Båtarna och fågelburen stodo nere i en hytt. På däcket stod pappa, mamma, flickorna, Olle, Svante och Pudel, och så lade ångbåten från land.
En hel hvit sky af näsdukar viftade ifrån bryggan. Olle och Svante svängde sina mössor, Pudel sprang upp på bänken, lade tassarna på räcket och gaf skall. Ty han ville också vara med. Och just som båten lade ut, hälsade lotsen hemma med flaggan. Tre gånger hissade han den ned och tre gånger upp. »Framåt» ropade kaptenen, och framåt gick det. Men längst i aktern på ångbåten stod Olle och Svante och viftade mot den röda stugan med det hvita tältet, som solen lyste på, ända till dess båten vek omkring udden, och hela byn försvann.
»Jaha», sade pappa. »Så var det slut med den sommaren.»
Så klappade han mamma, och hon fick tårar i ögonen för en liten stund. Och så frågade han pojkarna:
»Har ni haft roligt i sommar?»
Pojkarna bara nickade. De tänkte på båtarna och bryggorna, Söderman och den stora fjärden, där det blåste så bra, på badning och segling och på hela sommaren, som låg bakom dem.
