112
.jpg)
Nottryck i gamla psb.
Till den år 1695 stadfästa psalmboken erhöllo
Olof Rudbeck och Harald Vallerius i uppdrag
att redigera melodierna. Då Rudbeck blivit upptagen
på annat håll, föll största arbetet i den senares hand,
och från Vallerius hava vi säkerligen hela yttre
anordningen av melodierna, deras rytmiska bearbetning
samt deras förseende med
Basso continuo. Vid denna
revision gällde det framför
allt att åstadkomma en
enhet i noteringen.
till att helt genomföra
mensuralnotskriften hade,
som vi veta, redan gjorts
i ej så få handskrivna
koralböcker. Det återstod
blott några av de äldre
medeltidshymnerna samt
mässan, vilka förblivit
oberörda av den allmänna
utvecklingen. Vallerius ville
vid dessa ej bryta med
traditionen. Han översatte
dem därför i mensuralnotskrift
med troget som möjligt bibehållande av
den gamla formen. Den svarta koralnoten blev till
öppen mensuralnot, de bundna koralnoterna till
ligaturer. De psalmer, vid vilka endast denna notoriska
förändring skedde, blevo ej försedda med Basso
continuo. Av de övriga psalmerna funnos flera, vilka
i rytmiskt melodiskt avseende erbjödo mindre
omväxling. Vallerius förfor vid dessa ofta med stor
frihet. Han använde olika rytmiska valörer, brukade
ofta den tretidiga rytmen samt tillfogade ej sällan
