han en jordbruksegendom Haraldsmåla i Ryssby socken, Kalmar län, och tillbringade där sina återstående dagar. Den 19 okt. 1758 avled han där. Fr. o. m. 1745 d. 14 jan. erhöll Petter Brandt “Capellmästare caractär“ och fr. o. m. den 12 nov. 1746 benämndes Roman “hovintendent vid hovorkestern“. Först med Romans död blev Brandt förste hovkapellmästare.
Trots denna mindre direkta förbindelse med hovkapellet efter andra utrikesresan fortsatte Roman att skriva musik vid hovfester. Så komponerade han t. ex. musik vid drottning Ulrika Eleonoras bisättning 1741, vid arvprinsen Gustafs födelse 1746, vid Fredrik I:s begravning 1751, vid Adolf Fredriks kröning s. å., “nyårsmusik“ 1754 m. fl.
Jämte denna officiella musik komponerade han en del instrumentalmusik, däribland 21 “symfonier“, 1 “sinfonie per la chiesa“, 1 “ouvertura di chiesa“, 5 andra ouverturer och 5 suiter. Av kammarmusik märkas: en trio för 2 oboer con basso, 13 stråktrior (“sonater“), diverse smärre satser för stråkar, pianostycken (12 suiter, 12 sonater, 7 klaverstycken) och violinmusik (17 sonater m. m.).
Till hans bästa saker höra slutligen hans kyrkliga körverk för årets sön- och högtidsdagar, av honom själv sammanfattad under namnet Romans sabbatsro (en annan samling har fått namnet Romans husandakt).
Jämte sin verksamket som kompositör verkade Roman genom offentligt uppförande av de stora berömda mästarnas arbeten för spridandet av en god musikalisk smak. Givetvis står hans arbete för bekantgörandet av Händels verk i främsta rummet. En passionsmässa, vilken han 1731 uppförde i Stock-
