Sida:Norlind Svensk musikhistoria 1918.djvu/302

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

293

I överensstämmelse med tidens hela anda framträdde instrumentalmusiken mera än förut. Vi ha redan nämnt de av Norman stiftade körsällskapen samt de av honom grundade symfonikonserterna. Inom kammarmusiken var Mazerska kvartettsällskapet ännu det ledande. Falkenholm fortsatte till sin död (1869) att vara dess chef. De ledande männen blevo sedan: d’Aubert, Julius Bagge, Ölander och Book. Av dessa var den förstnämnde, Edvard d’Aubert (f. i Braunschweig 1813, † i Sthlm 1872), på 50- och 60-talet Sveriges främste violinspelare samt Randels efterträdare som förste konsertmästare (violinist i hovkapellet sedan 1844). Han deltog i Mazerska sällskapet på 50- och 60-talet och gjorde på 50-talet även försök till egna kvartettaftnar inför en större publik (tillsammans med A. Berens, Lindroth och Mollenhaner). — Julius Bagge (f. i Tumba 1844, † i Södertälje 1890; grundade 1877 eget musikförlag) deltog med iver i Mazerska kvartetten och var en varm vän av kammarmusiken; tryckte även och utgav på sitt förlag svenska kammarmusikverk; redigerade en förteckning över Normans kompositioner (1886) samt en del folkdanssamlingar i sättning för violin. — P. A. Ölanders namn är redan nämnt i samband med sagospelet Blenda och de kyrkliga verken. Såsom violinist hörde han till Mazerska sällskapets trognaste medlemmar. Även skrev han kammarmusikverk för kvartetten. — Fridolf Book (f. 1836 i Uppsala, † 1913 i Sthlm; i hovkapellet 1853—89; konsertmästare 1882; lärare vid konservatoriet från 1872) var d’Auberts efterträdare som landets förste violinspelare. Han innehade platsen som “musikchef“ i Mazerska sällskapet 1884—1904.