Sida:Norlind Svensk musikhistoria 1918.djvu/303

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

294

1871—89 föranstaltade han egna kammarmusiksoaréer i Vetenskapsakademien.

Av violoncellister hade perioden tvenne namn av rang att uppvisa: Carl Arnold (f. 1824 i Berlin, † i Kristiania 1867; 1851—66 i hovkapellet; 1857—66 lärare vid konservatoriet) och Andreas Gehrman (f. 1806 i Köpenhamn, † i Sthlm 1876; i hovkapellet 1827—38, 49—51; 1867 lärare vid konservatoriet). Båda dessa konserterade ofta i huvudstaden och medverkade även vid kammarmusikensembler.

Såsom skickliga orgelspelare gjorde sig i synnerhet H. J. F. Seldener (f. 1829 i Göteborg, † 1880 i Landskrona: tulltjänsteman) och Wilhelm Heintze (f. 1849 i Jönköping, † 1895 i Lund; 1881—89 organist i Jakobs kyrka, Sthlm, sedan univ.-kapellmästare i Lund) gällande. Den förre tillhörde den gamla skolan och spelade företrädesvis Bach. Den senare slöt sig mera till franska skolan med Widor.

Av pianister hade perioden endast ett namn att nämna: Hilda Thegerström (f. 1838 i Sthlm, † där 1907: lärarinna vid konservatoriet 1872—1904). Hon var utbildad i Lisztska skolan och ägde en ypperlig, glansfull teknik. Som pianist uppträdde hon företrädesvis på 60-talet. Som pedagog var hon högt uppburen.

Sångarnamnen äro ej så få under perioden. Av de kvinnliga krafterna glänste högst Louise Michaëli (f. 1830 i Sthlm, † där 1875; elev av I. Dannström och I. Berg; 1852—59, 64—73 vid kungl. teatern). Hennes glanstid var slutet av 50-talet, då man ansåg sig i henne ha fått en ny Jenny Lind. Hon firade sina främsta triumfer i rollen som Klytemnestra i “Iph. i Aulis“ och Norma. Även