Ehr Qwinnor menar iag/ som kunnen eftertänka/
Hwad Skatt wi denna qwäll i Grafwens mörker sänka;
Hwad saknad wärlden tar’/ hwar Swerge finner brist;
Men hwad i synnerhet ehrt egit Kön har mist.
J ären/ som iag wet/ mäst af Naturen bögde
Hos tårar söka bot/ men waren nu ei nögde
At när ehrt hufwud tycks af tårar wara tömt/
Wår Stora Drotning då skull’ der med wara glömt:
Så lätt det Ödet föll wårt wälstånd at förstöra/
Så mycket/ tron mig/ lär Naturen än få göra/
Och Himlens Cirkel Ring än hwälfwas många år/
För än sig wärlden/ af en makan hugna får.
Fördenskul billigt är/ at wij tilsammans träde/
Och om wår Drotnings Dygd samt Wett och Wisdom qwäde/
Alt är det starka Kön en större Konst förlänt;
Wår Drotning/ om iag mins/ war bäst med hiertat tiänt/
Det hon hos alla wann/ det wi och alla gifwa
För Hennes Majestet en Minnes-stod at blifwa.
Lät Gull och Silfwer-Malm des Bild och Stempel få;
Här skal hon/ full af lif än efter döden stå.
Lät Konsten bäst hon kan med kåstsamheten kämpa
Och hwad de ypperst ha’ til hennes Minne lämpa;
Lät genom Lärdas mun til pricka blifwa nämt/
Hur’ alt hwad dyrt och stort hos henne sammanstämt.
Hwad fördel lyckan skänkt/ hwad gåfwor Himlen gifwit/
At hon et Kunga Barn och Konungz Maka blifwit/
Så at hon tusend tals at öfwerråda fåt;
Men uthi Dygd och Wett dem alla öfwergåt/
At hennes nijt om Gud samt tusen gåfwor flera/
Dem ingen kunnat/ så som hon förtiänt wärdera/
Et dubbelt större Lius i Norden hafwer tänt/
Än någon Siöman sig af Stierne-Biörnen wänt;
Alt detta gör ännu wår Kärlek ei tilfyllest:
Hur stor wår Drotning war/ utwisar allas hyllest;
Dock lämnas til wår död et märke i wår siäl/
För det/ med hwar och en/ hon hiärtlig mente wäl.
Sida:Poetiske Dikter-1713.djvu/41
Den här sidan har korrekturlästs
