eller modifierats, dock utgjorde värdefulla utgångspunkter för vidare arbete, den gaf oss också för första gången ett diskuterbart förslag till en helhetsuppfattning af den i sitt slag enastående inskriftens plan och syfte.
I sin andra afhandling fullbordade Bugge inskriftens dechiffrering och tolkning genom att äfven behandla det med äldre runor skrifna partiet, som han tidigare hade uppfattat som en afdelning utan språklig innebörd. Men han ledde också enligt min mening forskningen in i en återvändsgränd genom den nya tolkning af þiaurikR och hraiþkutum, som han här gaf.
Äfven Bugges tredje afhandling ger oss ifråga om detaljer en i mångt och mycket fördjupad uppfattning, men af principiellt nytt ger den mindre. Och man har inför detta med Bugges vanliga geniala kombinationsförmåga och vidsynta lärdom utförda arbete svårt att värja sig för den känslan, att resultaten icke stå i proportion till vare sig författarens vetenskapliga kapacitet eller de allvarliga ansträngningar han egnat sitt arbete. Det bibragte åtminstone mig den uppfattningen, att det måste finnas något eller några grundfel i Bugges läsning och tolkning, som hindrat honom att vinna den riktiga uppfattningen af inskriftens verkliga inre sammanhang och syfte. Konsekvensen af denna min uppfattning var att en ny bearbetning af inskriften från grunden var af nöden, där man framför allt noggrant pröfvade alla faktorer, som kunde vara af betydelse för själfva läsningen. Äfven måste den yttre tolkningen underkastas en förnyad pröfning till sina detaljer.
Resultaten af detta arbete förelägger jag i den följande afhandlingen dem, som intressera sig för det kanske märkligaste språkliga dokument vi ega från vår forntid. Jag anser mig i hufvudsak ha vunnit en tillfredsställande lösning af problemet. Men jag behöfver icke säga, att många detaljer ännu äro oklara och att mycket arbete ännu återstår, innan forskningen nått fram till en af det stora flertalet på samma gång sakkunniga och omdömesgilla personer omfattad ståndpunkt. Det är möjligt att dessa kommande forskningar skola modifiera äfven mitt hufvudresultat, men om så kommer att ske, hoppas jag i hvarje fall med här föreliggande afhandling ha fört forskningen in på en väg, som skall visa sig mer framkomlig än den, som Bugge tagit upp och som hittills allmänt följts, då man sökt nå fram till en rimlig och sannolik åskådning af Rökinskriftens innehåll och syfte.
