2 Motioner i Första kammaren, Nr 21. Därmed begränsas och neutraliseras även länsstyrelsernas stridiga bestämmelser för länen. Svårigheter och överraskningar för motorfordon vid passerandet av länsgränser böra ock undvikas. Så kallad trafikkultur kan sedan ha sin efterföljande uppgift. I stort sett är väl föga att hoppas av en nebulosa av sprattlande olikartade individer, som på vägarna och i ämbetsverken skola likgiltigt för varandras öden på tusen olika sätt var och en efter sitt huvud bedöma vad som i de speciella fallen - om vilka särskilt åklagare och domare blott få en schematisk föreställning - skall kallas "försiktighet" och vad som faller under nödankaret "så vitt möjligt" med flera dylika luftvärden. Skall här talas om underlåten försiktighet, ligger den, såvitt jag förstår, hos samhällsmakten, som hitintills underlåtit att på detta område göra sin plikt. För övrigt, "ingen må tvingas över förmåga" och att "värdelösa roten och ändå ordna grenarna, det är omöjligt". Biljuridiken. Iflörsfvarstal inför Stockholms rådhusrätt. I målet bestrider jag, att utportionerandet på mig av något kriminellt ansvar för att jag ådragit mig livsfarlig sjukdom, pinsam operation. Iångvarig sjukhusvistelse, senfärdig rekonvalescens, stora utgifter, ruin för brådskande arbetsuppgifter och eventuellt men i framtiden - det enda som inträffat - lagligen och skäligen kan äga rum. Åtminstone strider det mot guds lag, efter vilken enligt domareeden också bör i landet dömas. Men icke heller rättsväsendets, enkannerligen biljuridikens summum jus, högsta rätt, synes mig kunna få något fotfäste i omständigheterna för skapande i blindo av summa injuria, högsta orättvisa. "Skulden" ligger, föreställer jag mig, icke hos den överkörde och måttligt hos bilisten. Först och sist, väsentligen och framför allt vilar den enligt min uppfattning och erfarenhet hos samhällsordningen. Förfa-ttningarna och -rättsp1'a.\f¿s. Den författning, som i detta mål kan bli tillämplig, är vägtrafikstadgans 2 §, enligt vilken "varje vägfarande skall iakttaga all den omsorg' och varsamhet, som till förekommande av olycksfall betingas av omständigheterna". Ingen som helst koimnentar belastar stadgan. Den fastslår likhet inför lagen för alla vägfarande. Därtill kommer bland annat överståtlnillaräxnlwtoh; särskilda ordningsföreskrifter för Stockholm. I deras G §. smn handlar om gatutrafiken, meddelas i de fem första nunnonton bestäxnnavlsm- om giuxgtrafik. I in-nn. 3 säges: "fotgängare bör icke unödigtvis uppt-hålla sig på kö:-banan. oj heller gå över gatan i sned riktningr. Du flesta umnwnton i 6 \S äro enligt
